Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1866, sida 1

— EE ES 4400117 En riksdaler pr djur för hvarje natiqvarter, som måste tagas. Stockholm den 30 December 1865. STYRELSEN. 114.1 RIKSDAGEN. Plena den 13 Januari. Ridderskapet och adeln. Efter det ståndet beslutat, såsom förr är nämndt, anhålla hos Kongl. Maj:t om riksdagens förlängning och verkställt val af elektorer till utseende af ledamöter i tryckfrihetsnämnden, föredrogos och remitterades till vederbörliga utskott de vid förra sammanträdet bordlagda k. propositionerna. Vid föredragning af den k. propositionen rörande pension åt major Tellander uppträdde hr von Francken, G. W., och homställdo, om icke statsutskottet, red fåstadt afseende å major T:s förtjonster, skulle kanna höja den äskade pensionen till ett belopp af 3,500 rår imt. Remissen af det kongl. förslaget om åtskilliga förändringar i gållande bränvinsbränningsförordning föregicks af en temligen liflig diskussion. Frih. Raab, A. C., sade sig icke kunna annat än gilla de bestämmelser, förslaget innehåller rörande förhöjning af bränvinsbränningsafgiften till 75 öre pr kanna, äfvensom angående skatters restitution vid export och destillationens frigifoing. Dessa bestämmelser öfverensstämde fullkomligt med hvad talaren vid flera tillfällen yrkat. Deremot kunde han icke obetingadt godkänna, att tiden för bränvinsbränningen utsträcktes till årets alla tolf månader och att bestämmelsen rörande mäximum borttoges. Dessa båda punkter ansåg tal. endast i det fall vara principmegeiga, om mean icke droge bränvinsbränningen från landet till städerna. För landet vore vintern den lämpligaste tiden för bränvinsbränning, och tal. önskade derför, att sommartillverkningen mätte få vidkännas en förhöjning i afgiften af 5 öre. Att tillverkningen droges till städerna, skulle äfven af den orsaken vara olämpligt, att de biprodukter, som ifrågavarande räring lemnar, lättare kunna tillgodogöras på landet än i städerna. Dessutom vore det att förutse, att bränvinstillverkarne i städerna skulle mera för sin produktion begagna råg än potatis, hvars begagnande tal. ansåg mera nationalekonomiskt. Özskade, att bestämmelsen om ett maximum måtte bibehållas, på det icke i städerna måtte bilda sig stora bolag, som undertryckte näringen på landet. Deremot ansåg tal. lämpligt, att utskottet ville föreslå nedsättningen af det nu bestämda minimum till 200 kannor. Frih. Sprengiporten instämde med frih. Raab, utom beträffande hvad han yrkat ifråga om minimum. Detsamma är nu 350 kannor, och tal. ansåg att författningen i detta hänseende träffet det rätta. I afseende å den föreslagna förhöjningen i afgiften ville tal. endast anmärka, att frågorna rörande skatt och tull stå i så nära samband, att det vore ändamålsenligt om bevillningsutskottet ville taga dessa frågor i öfvervägande i sammanhang med hvarandra. Hr von Koch understödde det kongl. förslaget så väl i afseende å den oinskränkta tiden som borttagandet af maximum. Hvad beträffade förhöjning af skatten, ville tal. derom yttra sig längrs fram, då det skulle visa sig om denna förhöjning vore af bebofvet påkallad eller icke. Skulle ätven utsträckningen af tiden och borttagandet af maximum hafva till följd näringens förflyttande till städerna, vore det dock alltid, enligt tal:s tanke, det bästa att låta näringsidkarne sköta sig sjelfva och icke söka åstadkomma några onaturliga skrankor mellan stad och land. Men tal. ansåg ej, att denna följd skulle uppstå. Med tillfredsställelse bade tal. sett att regeringen beviljat dravback. Följden deraf skall. blifva att det bränvin, som nu hos 088 produceras i oupphörligt stigande qvantiteter, icke behöfver inom landet komsumeras, utan kan blifva en exportertikel. Men just af denna orsak bör bränvinstillverkaren få utöfva sin näring när som helst, och icke plågas med någon större afgift om han vill bränna om sommaren, hvilken tid för öfrigt, enligt hvad sakkännare yttrat, icke lärer vara lämplig för näringens utöfvande, om den ock någon gång genom iaträffande konjunkturer kan blifva dertill ändamålsenlig. Ur samma synpunkt försvarade tal. borttagandet af maximum. Deremot var han benäen för en nedsättning af minimum, om detta Paar skulle bestämmas så lågt som till 100 annor. medgaf, att frihet och säkerhet äro grundvalar för industrien, men äfven stadga i lagst ngen vore en sådan. Om genom tidens utsträckning och borttagandet af maximum näringen blir förflyttad till städerna, trodde tal. att detta skulle menligt inverka på jordbruket och derigeno indirekt på hela landet. Då för öfrigt en ny representation snart skulle sammanträda, hvars meningar i denna fråga ingen kunde känna, vore det möjligt att en reaktion kunde inträffa; man horde derföro icke företaga alltför våldsamma revolutioner i den ekonomiska lagstiftningen i detta hänseende och icke ingå på några förändringar i författningen rörande tiden och maximum. Frih. Raab bemötte i korthet hr von Kochs yttrande i hvad detsamma skiljde sig från hans åsigter. Frih. Klinckouström begärde ordet i anledning af frih. Sprengtportens hemställan, att bevillningsutskottet måtte taga saken i öfvervägande i sammanhang med frågan om tullen på spritdrycker. Man borde taga i betraktande, om till följd af den rya tulltaxan det är möjligt att med fördel tillverka bränvin inom landet. Tel. trodde för sin del icke, att detta skulle blifva möjligt. Regeringen hade, tvärtemot stadgandet i 60 regeringsformen, beviljat de franska bränvinstillverkarne ett monopol. Detta ville tal. i förbigående anmärka. Trodde icke att de svenska bränvinstillverkarne skulle kunna täfla med de franske, då de sednare ofta tillverkade sin vara t. ex. af hvitbetor, sedan sockret ur desamma blifvit tillgodogjordt. Vidare bestämde 1865 års tulltaxa, att viner af äfven 21 graders sprit skulle såsom vina förtullas. De kunde således innehålla ända till 80 grader, uten att behöfva bära högre tull än 14 öre per kanna, eller en tredjedel ef den tull, de skulle draga, om de, såsom rättast vore, såsom bränvin infördes. Huru skulle under sådana förhållanden någon täflan å de svenska tillverkarnes sida kunna ega rum? Frih. Schulzenheim trodde, att den i förslaget medgifna friheten skulle med tacksamhet emottagas. Deremot måste den ifrågasatta förhöjningen, som säkerligen komme att inbriaga öiver tre millioner, möta ogillande. Bestämmelserna röraude spritdrycker i den franska handelstraktaten voro sådana. att. om den nu före