Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1866, sida 1

— Till hvem har ni skrifvit? frågade jag för att gifva samtalet en annan vändning. — Till hvem jag skref, ers nåd? frågade fröken Briässelbach, i det hon förlägen nedslog ögonen, — herr grefven och den nådiga comtessen täcktes erinra sig att mina bref äro riktade till den, som ödet lägger dem i händerna. — Så låt mig genom slumpen blifva emottagaren af er skrifvelse, återtog jag och utsträckte handen efter papperet. — Ingenting i verlden är slump, herr grefve, svarade fröken Briässelbach med samma förlägenhet, hvarunder hon sammanvek papperet i breflorm, — eller vill ers excellens kanske tillräkna slumpen att ni i denna ädla frökens sällskap för ögonblicket befinner er på denna helgade plats? Då jag skref detta bref följde jag ödets bestämmelse; en dylik bestämmelse förde ers nåd hit, och lydande samma bestämmelse har jag den äran att lägga min underdånigaste skrifvelse till edra fötter, herr grefve. Med dessa ord och med en något klumpig bugning räckte hon mig brefvet, och åter ) Se H.-T. N:o 1—s.