gen väckte det mest sefvande intresse. ÅAO — (Insändt). Till Redaktionen af Göteborgs Handelsoch Sjörarts-Tidningi Handelstidningen har ur den härstädes utkommande ,,Folkets Tidning upptagit en notis, att studenter nattetid ,,bestormat portarne till det hus, utgifvaren af sistnämnde blad, hr Bulow, bebor, och dervid sönderbrutit husets takrännor. Om af hela denna för oss Lundabor öfverraskande berättelse ens så myc et är sannt som att takrännorna på hr Bälows hus någon natt blifvit skadade, veta vi icke — men kunna med full säkerhet påstå, att studenter ingalunda föröfvat ett sådant våld och att herr Bilows beskyllning är af det slag, som en tidningsskrifvare, utan fara för åtal, endast derföre vågar utkasta, att han icke utpekar någon serskild person. Har hr Bulow fått sina takrännor skadade, så är detta okynne säkert föröfvadt af minderåriga handtverkslärlingar, hvilka ofta tillfogat de kringboende husegarne, t. ex. domprosten Melia och professor Ölde, samma olägenhet. — Den anmärkning, hvarmed ni, hr redaktör! beledsagat notisen om det diktade uppträdet, att det stodei god öfverensstämmelse med åtskilligt, som under sednare tider afhörts från ,denna akademistad, bevisar, om ej annat, att vårt universitet ej har förmånen att följas af eder uppmärksamhet; ty Lunds studenters lefnadssätt har under en läng töljd af år utmärkt sig för en verkligen exemplarisk ordning och hyfsning, ochjsådana bullersamma uppträden, som nästan varit ansedda såsom oskiljaktiga från studentlifvet i en småstad, äro i Lund så godt som okända. En till Handelstidningen sedermera insänd artikel meddelar publiken, att hr Bulows fönsterrutor vid samma tillfälle blifvit inslagna. Denna detalj af dikten tillhör eder insändares egen fantasi, och dennes välmenta förslag till ordningens upprätthållande i Lund kunde således, utan nägon minskning i hans anseende, hållits tillaka. Hr redaktör! Ni har ogillat, att Lunds studenter varit mest tillgängliga för skälen emot den nya riksdagsordningen och öppet erkänt denna sin uppfattning. Detta må hafva varit eder rä t, liksom det är deras att vid edert klander lägga den vigt de behaga; men vi hemställa till eder, huruvida det öfverensstämmer med publicistisk moral att om personer eller kårer, hvilkas politiska tendenser man ogillar, utsprida smädliga och förklenande osanningar. Måste, såsom vi förmoda, denna fråga nekande besvaras, så torde vi kunna hoppas, att Handelstidningen icke ur hr Bälows tidning, hvilken den under andra förhållanden blygts att begagna såsom källa, upptager och med skymfliga reflexioner skärper en ny berättelse, enligt hvilken denne , publicist sista julafton mottagit ett bref innehållande arsenik och med påskrift ,från Lunds studenter. Är icke hela berättelsen diktad, så är man väl skyldig att antaga, att påskriften icke varit det minst oblyga i detta smaklösa julskämt. För att göra troligt, att en student inkastat paketet, fordras en annan auktoritet än hr BäloWs. Lund den 7 Januari 1866. O. T. Det är med nöje Handelstidningen emottasger hr O. T:s försäkran, att det okynne, som föröfvats mot hr Bälow, icke faller ntudenter till last, äfven om denna försäkran icke lär grundad på en undersökning af saken, nvilket den ej kan vara, då hr O. T. säger sig icke ens veta, om takrännor å hr Bulows bog blifvit sönderbrutna eller icke. Deremot :finna vi med ledsnad, att hr O. T. sjelj gör -Isig skyldig till det fel, för hvilket ban beskyller hr Bälow, i det han, utan kännedom ilom tilldragelsen, skrifver densamma på en annan innevånareklass räkning. Innan hr -10. T. nedskref sin uppsats och insände den till Handelstidningen, borde han ock hafva tagit någon notis om hvad denna sagt eller icke sagt i ämnet. Han skulle då funnit, ati Handelstidningen icke beledsagat de ifråga i varande insända uppsatserna med någon eger Treflexion alls, än mindre med någon ,skymf lig sådan. En så lättsinnigt utkastad beskyllning gör, att man om hr 0. T:s auktotet kan hysa vissa dubier, likasom har ande hr Bälows, hvars person och publi Ör. ska vorksamhet vi för öfrigt icke känna sti— —— Monitorerna. (Ur Dagl. Alleh.) onitorerna först uppträdde och a Na — —UU— äta dan Anna dan c;uaväha