Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1866, sida 2

blickade djupare in i hennes) gråblå ögon, upptäckte man lätt ett ostadigt skimmer, hvilket antydde sinnesrubbning och tillika rättfärdigade hennes sällsamma drägt. Hennes något oordnade hår betäcktes af en stor, grön barrett, sådan man ofta finner på bilder af knapar och riddare. En hjertfärgad duk var virad omkring hennes hals, en mörk klädning af tunnt tyg omslöt hennes kropp, dock hade hon uppfästat densamma festonartadt, så att en mörkblå underkjortel blef synlig, på hvars nedersta rand en bred bård var högst konstrikt utsydd medelst hvita trådar. Detta broderi bestod af en fortlöpande rad stora figurer och grupper, och man behöfde blott kasta en blick på detsamma för att öfvertyga sig, att det härrörde från en sjuklig fantasi samt blifvit omsorgsfullt utsydt af egarinnan sjelf. Vid hennes sida hängde en stor väska, i hvilken hon medförde några för henne synbarligen oundgängliga föremål, hvarjomte hon hade fästat en liten ridikyl vid sin gördel. Hennes drägt och hela hennes yttre bar synbara spår af ett ostadigt vandringslif samt hennes förkärlek för vistelsen i fria luften, och vid åsynen af sigurkretsen och den gammalmodiga hufvudprydnaden kunde man ej underlåta att i tankarno jemföra henne med beskrifnirgarne på fordomdags sierskor oller trollqvinnor. Sålunda stod hon framför oss; ett godmodigt leendo sväfvade öfver hennes åldrade drag, och hvarken i min eller hållning förrådde hon någon öfverraskning eller ovilja att hon blifvit störd. Och vi hade likväl stört henne, det bevisade den med bläck ännu fuktade pennan och ett till hälften fallskrifvet pappersark i den ena handen, samti den