Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1866, sida 2

ölverflöd för att underlätta gästernas besök till aflägsnare punkter. — Ja, men jag tror att min farbror heldre skulle sitta cvar ett helt år på samma ställe, innan han besteg en åsna. Ni bör veta utt han varit kavalleriofficer, och således måste jag gifva honom rätt i hans fördom mot alla andra springare än en häst. — Det är att drifva fördomen något för långt, återtog jag innerligt glad att hon gjordo sin farbrors sak till sin egen och mildrade denna hans svaghet, hvilken jag kände sedan min barndom. — Om ni vore så gammel som min farbror och hade likasom han kommenderat en armå eller något annat under frihetskriget, så skulle ni döma annorluada, svarade hon hastigt, — men sög honom det ni sjelf, kanske lyckas han lättare än jag att öfvertyga or. Jag måste emellertid förbereda er att han blir het ganska tätt, tillade hon med ett kälmskt leende. — On jag får tillfälle stt någon gång samnantröffa med honom, så skulle jag verklien vilja försöka. — Eit sådant tillille kan snart erbjuas. Do båda goda gamla ämna gå mig ill mötes ända till nineralkällan, och om i — — — Och om ni vill tillåta mig att vara er edsagare, fortfor jag då bon tystnade forläen, — så kunde jag kanske få den äran tt af er blifva prescnterat för er herr farror? — Nå — ja — och jag betriflar into att i skall blifva välkommen, då ni ger honom 2 nyaste underrättelserna från hans käre ustaf Wandel. (Forts.)