Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1866, sida 1

de finne lämplig, till exempel till det evige naturliga kretsloppet inom verldsaltst. — Jag kan blott till en viss gräns öfverensstämma med er, svarade jag, ehura jag insåg att det aldrig skulle lyckas mig ati förskaffa mina åsigter gehör hos honom, endast den inskränktare anden, eller rättare sagdt, den mindre förberedda anden, som kastat en blick i naturens förborgade verkstad, kan råka vilso på det af er antydda sättet. Forskaren deremot, som vågar sig utom de ytliga betraktelsernas och de omogna slatledningarnes område, som kärieksfulli sträfvar att gissa naturens mening samt lårande och undervisando ganomvandrar Gads upphöjda rike, skall, likt barnet, som aningsfullt häpnar öfver en blommas färgprakt, öfver den otaliga stjernehärens glans, fromt böja sig inför en skapande, allt omfattande makt samt till och med i denna mineralkälla ära Gad, utan att dervid känna bristen af systematiskt ordnade formler. I min ifver hade jag höjt min röst alltmera, och då jag slutade stack jag ned min knölpåk i den runda glänsande vattenspegeln. Men då jag riktade mina blickar på Bernhard och upptäckte ett hånande uttryck i hans dystert glödande ögon, ångrade jag ett jag gått så långt och så öppet framlagt mina äsigtor för borom. Jag kände utt jag sårat honom genom min motsägelse och just genom den sanning, som savns i densamma. O Då her ni väl redan öfverskridit gränsen, som skiljer atheismen från religionen? frågade ban med håänfull vänlighet, bvilken framkallade vredens rodnad på mina kinder. Jag ämnade gifva ett häftigt svar, men märkte att, i det Bernhard åter blickade utåt allen, hans drag plötsligt jemnades likasom