Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1866, sida 3

Mamdade ämnen. De tre önskningarne. (Österländsk saga, öfvers. ur ,,Once a Weekk.) Det var en gång en mycket vis kejsare, hvilken stiftade en lag, att man åt hvarje främling. som kom till hans hof, skulle servera en stekt fisk. Tjenarne egde att noga efterse, huruvida främlingen, sedan han på ena sidan ätit fisken ända intill benet, skulle vända om densamma, samt begynna på den andra. Om han så gjorde, borde han fängslas samt på tredje dagen derefter afrättas. I kraft af en kejserlig mildhet var det dock brottslingen förunnadt att hvarje dag uttala en önskan, hvilken kejsaren förpliktade sig att bevilja, förutsatt, att den icke gällde att skona hans lif. Tillfölje af denna lag hade redan många omkommit, då en dag en grefve med sin son inställde sig vid hofvet. Fisken serverades som vanligt, och när grefven borttagit allt kött från ena sidan af densamms vände hankom fisken samt var just i begrepp att börja med andra sidan, när han plötsligt blef gripen och kastad i fängelse samt underrättades om det öde, som väntade honom. Slagen af sorg häröfver, besvor grefvens unge son kejsaren att tillåta honom dö i sin faders ställe, en ynnest, hvilken det äfven behagade monarken att förundva honom. Grefven blef följaktligen ställd på fri fot, och hans son kastades i fängelse i hans ställe. Så snart detta var verketaldt, sade den unge mannen till sina fångvaktare: — ,I veten, det jag har rättighet att uttala tre önskningar, förrän jag dör: gån och sägen kejsaren, att han sänder mig sin dotter samt en prest för att sammanviga oss. Denna första begäran var väl ej alldeles i kejsarens smak. men icke dess mindre ansåg han sig förbunden att hålla ord och villfor derför den lifdömdes önskan, hvaremot prinsessan ej heller bade något att invända. På andra dagen af sin fångenskap fordrade den unge mannen alla kejsarens skatter. Om hans första begäran varit djerf, så var den andra det icke mindre; likväl är en kejsares ord heligt, och då han nu en gång gjort ett löfte, så var han tvungen att hålla det; och skatterna, bestående i guld, silfver och juveler, ställdes till fångens förfogande. När han kommit i besittning af dessa, fördelade han dem frikostigt bland hofmännen och hade snart genom sitt ädelmod förskaffat sig en hel här af vänner. Kejsaren begynte emellertid känna sig öfvermättän illa till mods. Utan att hafva fått en blund i sina ögon, uppsteg han tidigt på tredje dagens morgon samt begaf sig med räddhåga i bjertat till fängelset, för att underrätta sig om, hvad den tredje önskningen gällde. —Se så, sade han till sin fånge, säg mig kort er tredje önskan, på det att jag genast måtte bevilja den och ni straxt derefter blifva hängd, ty jag är trött vid edra fordringar. — Sire, svarade fången, jag har blott en yanest att begära af eders majestät; sedan ni beviljat mig den, skall jag dö nöjd. Jag önskar endast, att ni måtte låta utstinga ögonen på den person, som såg min fader vända fisken. — Gerna, svarade kejsaren, er begäran är helt naturlig och härflyter ur ett fromt hjeria. Låt gripa kammarherren! fortfor han, vändande sig till drabanterna. — Mig, sire! utropade kammarherren, jag såg ingenting —det var bofmästaren. — Låt då gripa hofmästaren, sade kejsaren. Men hofmästaren bedyrade med tårar i ögonen, att han icke bevittnat det ofvannämnda brottet, och sade att det varit munskänken. Denne förklarade i sin ordning, att han ej sett hela händelsen, samt sade, att det måste hafva varit någon af betjenterna. Men desse bedyrade, att de varit fullkomligt okunniga om, för hvilket brott grefven var anklagad; kortligen, det befanns, att man icke kunde finna någon, som hade sett grefven föröfva brottet, hvaruppå prinsessan yttrade: — Jag vädjar till er, min fader, som till en annan Salomo. Om ingen sett missgerningen föröfvas, så kan ju grefven icke vara brottslig, och min make är följaktligen oskyldig. Kejsaren rynkade pannan och genast uppstod ett sorl bland hofmännen; derpå smålog ham och ögonblickligen begynte deras ansigten stråla. — Må det så vara, sade hans majestät; låten honom lefva, ehuru jag visserligen låtit afrätta mången för ringare förbrytelser än hans. Men om han också icke blir hängd, så har han likväl blifvit gift. Rättvisa är i alla tall utöfvad. Om julen I Paris skrifves den 25 Dec.: Sedan i går har Paris ett högst lifligt utseende. Bulevarderna, hvarest man likasom hvarje år har uppslagit en mängd brädbodar, som blifva stående till efter Nyåret, äro oupphörligt betäckta med en stor menniskomassa, dock har handeln hittills ej varit betydlig. Vädret är ganska godt. soaktadt rått och dimmigt. I går hade vi en resspektabel londonerdimma, som fram på aftojnen på Place de la Concorde och flera andra Ställen blef så tät, att man var nödsakad upp