Försvar. I en tid så syndafull och rå — san, Att man sjelfva f—n tycks tvifla på — san, Och i härnad ränner Emot Andens männer, Bör väl någon hjelpa dem också — san, Och som jag är deras vän i allt — san, Vill, likt Treffenberg så lugnt och kallt — san Syndarne jag visa Att de böra prisa, Men ej äta detta ,jordens salt — san. Prestens kall är heligt, som man vet — san, Ty han sträfvar för vår salighet — san, Rädes domedagen. Då omutligt Lagen Kör för Hin i våld hvarenda Get — san. Sjelfförsakande sin väg han går — san, Nöjd med armodet vår jord består — san, Lefver blott och trälar För att rädda själar, Lycklig om hvar menska blef ett får san. an. (Söndagsnisse). gr re