Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1866, sida 1

her, desto lättare kunde jag tillfredsställa min vetgirighet. Det varma deltagande jag på detta sätt ådagalade för den hastigt bortdöende folkracen lönade indianerna dermed, att de beredvilligt meddelade mig underrättelse om allt hvad jag önskade, samt hänvisade mig till mycket, som i motsatt fall skulle hafva undgått min uppmärksamhet. Bland de föremål, som företrädesvis väckto min nyfikenhet, stod Wakitamones medicinlåda främst. Redan vid värt första sammanträflande hade min uppmärksamhet blifvit väckt af detta egendomliga föremål, som jag visserligen förr sett hos andra stammar, men aldrig fått tillfälle att undersöka noggrannt. Denna medicinlåda, trollrensel eller rättaro ugdt: indianska faltapothek hade fullkomligt summa form och storlek som det slags kappsäckar, hvilka resande eller soldater fästa vid sadeln; den var förfärdigad af stenhårdt garvadt baffelskinn samt öppnades och tillslött som en dylik kappsäck. Deremot såg jag den beständigt antingen surrad öfver Wakitamones axlar, eller hänga som en slags skylt utanför hans tält, eller vid svårt väder samt mttetid begagnas såsom bufvndkudde af min våld, hvilken vaktade denna klenod med en Cerberi vaksamhet. Redan andra dagen efter mitt sammanträffande med Ottoerna kände jag mig tillräckligt heumastadd bland dem för att kanna I börja mina forskningar, och jag började dermod att jag vid ett lägligt tillfälle lado min nand på Woikitamones fältspothek samt bed suonom medest tecken att godhetsfullt tillsåta mig en roggrann undersökning af hars slkemedel och amuletter till andarnes besvärjande.