I Friskytten läses följande uppsats: ee I Nationalmusei-byggnaden. Ju mera man studerar den kungl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof, desto flera bedröfliga exempel på oförstånd, oskicklighet och blind förtröstan hos myndigheter på rikets ständers eftergifvenhet finner man deri. Historien med national-museibyggnaden är en af de besattaste. Vid 1844 års riksdag äskade Kongl. Maj:t af rikets ständer ett anslag af en half million rdr bko för uppförande af ett national-museum. Det var ännu icke beslutadt hvar byggnaden skulle läggas, ingen ritning uppgjord, intet kostnadsförslag upprättadt. Men detta hindrade icke. Ständerna voro yra i hufvudet af förtjusning och af förhoppningar på den som görat skulle. De gåfvo den halfva millionen. De skulle ha kastat den i sjön, om K. M:t det äskat. Efter riksdagen började det bekanta pålandet i jorden och pålandet i sjön för att finna grund. Öfverintendents-embetet gräfde som mullvadar i alla vinklar och vrår och tog utsigten i betraktande från alla ställen der man föreslog att lägga museet. Det var Humlegården, och Carl XIII:s torg, och Skeppsholmen, och Kastellholmen, och Mosebacke, och Kungsholmsbergen, och kapten Cronstrands Helgeandsholme. Till slut stannade man på Kyrkholmen. Imellertid hade professor Scholander gjort I upp en ritning, och preussiska öfverbyggnadsrådet Stiäler hemtats till Stockholm för att uppgöra ett projekt. Kongl. Maj:t fastställde detta, sedan 36,000 rdr bko redan voro utgifna för förberedande åtgärder; och tillfälle blef således ändtligen att beräkna totalkostnaden. Öfverstelöjtnant Hjelm räknade på sitt vis och kom till en slutsumma af 720,000 rdr bko; öfverintendents-embetet räknade på ett annat och bragte summan upp till 975,000 rdr bko. Byggnaden påbörjades slutligen fle