(Forts. Ir. 10108. N:T.) Skäpet stod ej tätt intill väggen: det hade en temligen sned ställning, nksom om man ej hunnit flytta det till sin rätta plats, och då Charies stack in handen mellan möbeln och väggen, kände han ett luftdrag, som kom genom muren från ett inre rum. Han reste sig långsamt upp, hemtade ljuset och satte det vid skäpets fot. Hans hjerta klappade så våldsamt, som om det velat spränga hans bröst. Han fattade ett af skåpets hörn och flyttade det sakta och försigtigt från väggen, för att ej väcka tanten, som enligt hans förmodan sof i rummet bredvid. Derefter undersökte han den del af väggen, som nu var blottad, och upptäckte verkligen en på glänt stående blinddörr i panelet, om hvilkens tillvaro han ej haft aning. Denna gång var han nära att svimma; han hade utan tvifvel funnit de begge giriges skattkammare. Här var det otvifvelaktigt, hvarest Philippine uppehöll sig, under det han ringde, och i brådskan hade hon ej tänkt på att stänga den hemliga dörren. Charles tog ljuset och kröp in genom den trånga öppningen; derefter reste han sig upp och fann sig i ett litet mörkt kabinett utan fönster, der ej andra möbler funnos än två bänkar och ett bord. Men öfverallt voro omkring väggarne anbragte hyllor,