Procentarens Son. Novell af Elie Berthet. (Forts. fr. föreg. N:r.) Den besynnerliga klädseln, som hvarken tillhörde någon serskilt tid eller trakt, gjorde hennes fulhet ännu ögonskenligare. Hon bar en klädning af ljusröd damast, som ursprunglig var ämnad till gardiner; denna fladdrande trasa, ett mellanting mellan morgonklädning och kappa, hade en så löjlig fason, att den på hvilken punkt som helst af jorden skulle väckt åtlöje. En alldeles ovanlig neglige, besatt med ett bredt svart band, hvarifrån några hårtofvar af motbjudande färg framstucko, utgjorde fulländningen af denna drägt. Man märkte väl, att denna usla varelse i sitt eländiga kyffe, skild från verlden och ljuset, icketillhörde eller intresserade sig för lifvet derutanför; man kunde likna henne vid någon vämjelig insekt, som ständigt uppehåller sig under jorden och aldrig visar sig i solens ljus. Charles Dufour var emellertid så förtrogen med detta ansigte och denna drägt, att han endast blef förvånad öfver det uttryck af fruktan, som visade sig i den gamla möns anletsdrag. Hans lugna och kalla hållning tycktes dock lugna henne; hon antog en honungsöt röst och frågade, utan att röra sig från stället eller ens sätta ned ljuset: — Nå, Charles, hvad har du att berätta? Skynda dig, min, gosse, ty det är sent, och...