treskrift i afs. å rekommenderade bef. som sannolikt kommer att valla åtskilliga olägenheter, innan den blifvit känd, och för hvars trädande i verket derföre en preskriptionstid borde blifvit utsatt. Föreskriften består deri, att rekommenderade bref böra vara omslagna med korskuvert, deraf alla fyra hörnen fästas på midten af brefvet, samt försedda med afsändarens, eller i brist deraf med postmästarens enskilta sigill, det sednare likväl endast då brefven gå under öppen rekommendation. — Folkmängden i Riket. Tabellkommissionen har redan hunnit uppgöra folkmängds-tabellerna för 1855, hvilka visat det resultat, att Rikets folkmängd, som år 1850 uppgick till 3,482,541 personer, utgjorde 1855 3,639,332, deraf mankön 1,764,118 och qvinkön 1,875,214. Häraf faller på Göteborgs län 196,390 och på Göteborgs stad 29,164 personer (år 1850 utgjorde folkmängden här 25,636). — Folkmängden inom rikets samteliga städer utgjorde 378,394 personer. Antalet emigranter under åren 1851—1855 har, enl. utdrag ur passjournalerna, uppgått till 12,744. — En af Wäktarens medarbetare, Karl Adam, har begifvit sig ut på resor och har sednast från Wien skrifvit ett långt bref, innehållande en framställning om det i denna hufvudstad i slutet af Sept. månad samlade Naturforskaremöte, i hvilket bref många intressanta detaljer förekomma. Namnde möte, hvari nu 1,689 personer deltogo, kunde ej betraktas annat än såsom en märkvärdig företeelse i ett land, som nyss afslutat ett konkordat med Romerska. stolen, hvilket, om möjligt, skulle hämma och tillintetgöra all fri forskning, vetenskapens lifsvillkor. Så länge ännu sådana möten kunna äga rum, skall obskurantismen (den blinda s. k. trons dyrkan) icke helt och hållet kunna slå menniskornas själar i fjettrar och mörker. — Det ifrågav. brefvet slutar med skildringen af en färd, som deltagarne i mötet gjorde på jernväg till det på höjden af Tyroler-Alperna belägna Semmeriny, den 24 sistl. Sept. Vi kunna ej förneka oss nöjet att återgifva denna beskrifning: pet fins väl en och annan som ej så noga vet, att Semmering är den högst belägna stationsplatsen på jernbanan öfver de Steiriska alperna, som derföre kallas Semmeringshanan, ett af nutidens underverk i vägbyggnadskonst! När i början af detta ärhundrade kejsar Napoleon lät bygga sina storartade vägar öfver alperna, väckte dessa verk med rätta verldens beundran. Väyen öfver Simplon påbörjades är 1800, och 30.000 man voro i sex är sysselsatta med denna jättebyggnad. År 1803 påbörjades vägen öfver Mont Cenis och fulländades med lika stor arbetskraft på sju är. Under tjugo år förblefvo dessa vägbyggnader, enligt allmänt erkännande, de förnämsta af detta slag alltsedan romartiden. Det var Österrike förbehället att på detta fält tillkämpa sig segerpalmen. Det kastade den högsta och djerfvaste af alla europeiska vägar öfver alperna, nämligen den öfver Stilfseroch Wormserjoch. Mer än 2000 tot högre uppstigande än Simplon och Cenis-vägarne går denna väg midt igenom gletschermassornas vid Ortlespitz snöoch isverld, vid högsta punkten 8.911 fot ötver hafvet. Denna väg öppnades för trafiken är 1824. Ehuru man blott kunde på densamma arbeta fyra å fem månader om året, var den dock färdig på fyra år och kostade blott omkring 2 millioner francs, under det att Simplon-vägen fordrade sex är och 18 millioner francs. Nu framstod denna väg dåsom det förnämsta, som nutiden hade att erbjuda i vägbyggnadskonst. Från en oansenlig början hade emellertid jernbanorna med underbar hastighet bragt sig upp till det vigtigaste kommunikationsmedel. Deras storartade utveckling daterar sig ifrån 1826, då i England den första lokomotiv-bana från Liverpool till Manchester erhöll koncession. År 1840 voro i Europa och Amerika jernbanor byggde till en längd af 4.729 engelska mil, hvilka är 1850 hade förökat sig till 21.211 ÅÄngan utvecklade allt mer sin väldiga makt. men länge rullade eldvagnarna utåt hafskusterna och flodstränderna och öfver de vida slätterna; blott småningom vågade man föra lokomotiverna uppför lindrigare höjder. Öfverstigandet af alpernas klippvägg ansågs ligga utom området för ängans kraft. I Och åter var det Österrike som först och segerrikt skulle lösa äfven denna uppgift. Semmeringsbanan står nu fulländad, den djerfvaste jernväg på kontinenten och hufvudbanan för trafiken öfver midten af Europa, mellan Nordsjön och Adriatiska hatvet, är dermed utstakad och närmar sig nu med hvarje dag mer och mer Triest. På en tid då alla statens grundfästen skakades, lå österrikiska regeringen måste uppbjuda alla sina krafter för statsbyggnadens upprätthållande, hade len dock medel och energi för utförande af ett så ättelikt arbete. Det begynte efter den af den nuvarande direktorn i centraldirektionen för statsjernvägsbyggnaderna, ministerialrådet och riddaren hr v. Jhega uppgiorda, och af dåvarande ministern för de inmänna byggnaderna friherre von Baumgartner gilade och antagna plan sommaren 1848, och snart kräade 30,000 arbetare på höjderna, på sluttningarne ch i djupen under ledning af ingeniörer, som skule underställa vetenskapen ett ännu olöst problem. Jen 17 Juli 1854 öppnades Semmaringbanan för den llmänna personaloch varutrafiken, och häfda voro -ärmed de från många håll framkastade tviflen öfer möjligheten att besegra alla de hinder, som en rotsig alpnatur lade i vägen för verkets utförande. 3anan är nära 6 tyska mil lång, dess högsta stiging är 1 fot på 40, dess högsta punkt ligger 2,7178 ot ötver hafvet, hvilket är något mer än 3 gånger Cinnekulles höjd. En vida högre alpvägg reser sig är, genom hvilken en beundransvärd tunnel, 730 amnar läng, förer in på det Steiermarkska ouAt