Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1856, sida 3

Rättegaångsoch Polissaker. Hos rådhusrätten har flera gånger förevarit ransakning med förre artilleristen Petter Johansson Björek och pråmkarlarne Anders samt Andreas Johansson, häktade och tilltalade för tillgrepp af socker från en pråm, som nämnde personer åtagit sig att för Rosendahls fabrikers räkning föra till Mölndahl. Samtlige tilltalade ha förnekat tillgreppet, ehuru det är påtagligt, att de varit lika delaktiga uti tjufkomplotten. Af ransakningen har upplysts, att sedan Björck och Johansönerna om aftonen måst stanna med pråmen vid slussen för inträffadt mörker skull, hade nattväktaren 46 Larsson, som hade sin station på Köpmangatan, vid elfvatiden bemärkt Björck och Johanssönerna, hvardera bärande ett knyte, gå in hos den bekante, förre lönkrögaren A. Johansson, boende på lilla Berget. Efter någon stund hade pråmförarne återkommit, åtföljde af Johansson, som yttrade till dem: god natt med er gossar, kom snart igen. När de tilltalade derpå passerat förbi nattväktaren, som Björek kände, hade denne yttrat till honom, att de voro på väg till Mölndahl, men väntade på månens uppgång för att kunna fortsätta resan Vid pass kl. 3 12 hade nattväktaren dock åvyo mött Björck och Anders Johansson på Köpmangatu-bryggan, då den förre hade ett stort knyte att bära, hvilket föreföll nattväktaren misstänkt, hvadan han tillsporde Björck hvad knytet innehöll, men när denne härtill genmälte ingenting, stack nattväktaren ena handen i detsamma, hvarvid Björck slängde knytet i kanalen och ville följa sin kamrat, som under tiden tagit till flykten, men han blef fasttagen och uppförd i vakten, der han erkände sig jemte ifrågavarande båda kamrater ha stulit socker från pråmlasten, hvilket socker försålts till Johanssons på lilla Berget, äfvensom till en hustru i Robertssons hus på Stampen. Med anledning häraf begaf sig kommissarien Göthe, som var tillstädes i vakten, till nämnde Johanssons bostad, då vid tillfrågan, säväl Johansson som dennes hustru försäkrade sig icke ha köpt eller inneha något sådant socker, men när vid anställd undersökning ett parti socker påträffades under de värda makarnes egen säng, erkände Johanssons hustru, att hon samma afton köpt socker af Björck, hvilket hon tillhandlat sig på slump utan att känna vigten. För alltsammans, utgörande vid beslagstillfället nära 40 lL., deraf 10 7 hvitt, hade hon betalt till Björek 2 rdr 24 sk., hvilken skulle ha försäkrat henne att det vore ärligt bekommet, då det blifvit ihopsopadt i en pråm, men som bäst vederlägges deraf, att sockret alldeles icke såg ut som sopor, utan var helt rent, såsom det förekommer i handeln. Det var således icke underligt att Johansson sjelf följde sina gäster mot elfvatiden utom dörren, tillönskande dem god mnatt? eller lycka till företaget och snart komma åter (naturligtvis med socker). Beträffande enkan Anna C. Hermansson, boende i