Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1856, sida 1

lersta delen af förstaden S:t Germain, tills han slutligen nådde rue des Canettes, der vi veta, att ban bodde. Klockan var omkring 9, och man började redan släcka ljusen i detta gamla qvarter, alldeles som för flera ärhundraden tillbaka, då denna tid på aftonen ansågs ganska sen. Qvarteretg utseende och innevånarnes seder hafva till en del bibehållit medeltidens prägel. Då Charles kommit till ett hus, som var ännu mer förfallet, mörkt och tyst än de andra, stannade han, likasom för att hemta anden, eller kanske för att samla krafter till att utföra ett djerft beslut. Derefter klappade han sakta på port.n och gick in. För att förstå hvad som nu följer, är det måhända nödvändigt att meddela, hvilken ställning Charles tör ögonblicket intog i sin familj och i få ord meddela hans förflutna lifs historia. I det dystra hus, hvarom vi nyss talat, hade Charles kommit till verlden. Hans mor hade mycket ung blifvit gift med Dufour, som äktade henne, emedan hon medförde en obetydlig hemgift; hon var redan då en nedstämd, försagd qvinna och dog efter kort tids förlopp af en tärande sjukdom, som nägra förklarade härröra af ett organiskt fel, men andra bättre underrättade påstodo hafva förorsakats af den nöd och dåliga behandling, hon lidit under sin mans och svägerskas, mademoiselle Philippine Dufours, välde. Denna var betydligt äldre än Charles far och hade en dag oförväntadt lemnat landsbygden och begifvit sig till Paris, sedan hon förlorat hoppet att få en man, ty hon hade ett allmänt rykte för elakhet och odrägligt sinnelag. Hon föreslog sin bror, att nan på möjligast ändamålsenliga sätt skulle förvalta de få tusen francs, som tillfallit henne i fädernearf, och denne gick med glädje in på förslaget, enär han just då börjat sin procentare