Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1856, sida 1

öfver sin värnlöshet och kroppsliga lidanden, hade hans sar ingen annan tröstegrund till hands än käppen. Då han vexte upp. lärde honom Philippine med risets tillhjelp att läsa och skrifva; men det dröjde ej länge, innan hans närvaro i huset blef dem besvärlig. Olyckan bidrager till förständets gidiga mognad, och Charles tycktes redan börja iakttaga hvad som föregick omkring honom. Procentaren och hans syster måste derför på allvar tänka på en utväg att aflägsna honom. De fruktade för barnets minne i framfiden och öfverenskommo att skilja sig vid detta besvärliga vittne, som lätt kunde upptäcka deras hemligheter. Vi hafva förut omtalat, att en pensionsföreståndare var skyldig procentaren penningar; detta förskaffade den sednare ett godt tillfälle att få Charles ur huset, utan att det var förenadt med en skillings omkosinad. Men Charles sjelf visste icke, på hvilka vilkor han blef intagen i skolan. Hans far och tant upprepade oupphörligt för honom, att det i deras fattigdom skulle varit dem omöjligt att gifva honom en sådan uppfostran, om ej pensionsföreståndaren af aktning och väskap för dem hade varit så god att kostnadsfritt åtaga sig honom. Charles tillbragte tio år i denna skola, der de öfriga barnens vilkor bildade en skärande motsats till hans stora fattigdom. Han såg blott sällan sin far och tant, som aldrig skickade honom de få persedlar, han behöfde, förrän läraren upprepade gånger påmint dem derom. (Forts.)