Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1856, sida 1

rörelse och hade stort behof af reda penningar. IIon nedslog således för beständigt sina bopälar vid Rue des Canettes i det gamla hus, som Carret sedan köpte, och det dröjde ej länge, innan hon utöfvade ett fullkomligt husbondvälde derstädes. Sällan hafva två menniskor funnits, som till den grad haft samma karakter som Dufour och hans syster; de voro begge giriga, egoistiska och obarmhertiga, och begge plundrade lika sniket de olycklige, hvilka nöden tvang att anlita deras biständ. När endera af de begge syskonen föreslog en besparing i huset, der tillochmed det nödvändigaste saknades, kunde man vara öfvertygad, att den andra följande dag föreslog en liknande besparing i utgifterna; det var dem emellan en oafbruten täfling i girighet och låghet. hvaruti ingendera ville vika. Således herrskade den fullkomligaste öfverensstämmelse mellan procentaren och den gamla mön, och då de båda tillika förstodo att bevara hemligheten af sin handtering, fick den stackars hustrun, ur hvilken de täflade att pina lifvet, aldrig kunskap om de förluster eller den vinst, hvarmed deras smutsiga yrke var förenadt. Hon, såväl som hennes son, var för dem blott en börda, och som de begge syskonen alldeles glömt den visserligen obetydliga hemgitt, som var nedlagd i deras penningkista, frågade de derför hvarandra alltsom oftast: — Huru skola vi göra, för att blifva af med dessa tvenne onyttiga munnar? Man kan således lätt förstå, huru sorglig Charles ställning var efter hans mors död, då han befann sig ensam med dessa begge omenskliga varelser, i hvilkas bröst sjelfva natnrens röst var förstummad. Under de första åren bad ej heller det stackars barnet om ett stycke bröd, utom att få stryk af mamsell Philippine, och när han grät af förtviflan