8 gt; derigenom kan produktionen uppdrisvas betydligt, samt tid, materialier och arbetskrafter proportionsvis sparas. Jag har min plan sullständigt färdig, alla beräkningar uppgjorda och arbetet redan i gång. En timma innan du kom hit, stod jag dernere i skjulet och spände kläde öfver suffletten n:o 1. Du finner således, att saken redan är börjad. — Men du behöfver penningar till uppköp och förlager, inföll jag. — Se der, sade han och kastade sin plånbok till mig, — der ser du grundplåten till min blifvande rikedom. Jag öppnade plånboken och fann summa summarum 200 Rdr Riksmynt . . . den sista skuggan af en försvunnen förmögenhet! Min bror hade blifvit helt varm, under det han redogjorde för sin plan. Han gnuggade händerna, och hans ögon glänste. Denna glädtiga, förhoppningsfulla sinnesstämning smittade äfven mig, och jag började finna det rätt trefligt uppe på hans lilla vindskammare, — Du inser emellertid, att sparsamhet är af nöden, fortfor han och vandrade med stora steg öfver golfvet. — Jag nämnde, att jag lefver på 12 skillingar om dagen; detta faktum kräfver inga vidare upplysningar; det talar tillräckligt för sig sjelf ... Men du måste vara hungrig; jag är det äfven, ty jag har arbetat styft i dag. En sill i kappräck, hafregröt och mjölk, seder min matsedel för julaftonen. Du får skylla dig sjelf, min bror, för följderna af din resa: jag varnade dig. Samtalet öfvergick nu på hvarjehanda ämnen. Min bror berättade bland annat, att han til! Hedvig, vär syster, skrifvit ett bref af samma lydelse som till mig. I ett föregående bref hade han dock närmare underrättat henne om sin ställning och sina utsigter. Vidare berättade han i förtroende och med en komiskt vemodig suck, att han ledsnat vid ungkarlslifvet. — Det kan synas befängdt att just under sådane omständigheter som mina nuvarande tänka på ett frieri, sade han — Men, ser du, flickan (en fattig prestdotter) älskar mig och jag henne, och min öfvertygelse är, att en förlofvad karl arbetar dubbelt ifrigare än en oförlofvad, för sin framtid. Det är således uträkning i saken. Jag är dessutom trettiotre år gammal och vill gerna vid femtio års ålder ha en son, som sett sina femton år. Man dör ogerna från minderåriga barn. Under dylikt glam gick tiden både fort och be hagligt. Nu öppnades dörren, och nämndemannens piga tillkännagaf med ett grin, att qvällsmaten var i ordning. Det gamla nämndemansfolket julade hos deras son i en närbelägen by, och hela stugan var således till vårt förfogande. Vi gingo ned. Då dörren öppnades, strömmade ett starkt ljussken oss till mötes, och vi hade knappt trädt in, för än vi kände oss omfamnade af minst två par armar hvardera och hörde ungdomliga röster jubla af förtjusning. Det var våra små systersöner och systerdöttrar, två af hvardera slaget, och framför oss sågo vi, stumma af öfverraskning, vår syster Hedvig. Hennes hierta hade varit sig likt. Hon hade ej fördragit tanken derpå, att hennes äldre bror skulle tillbringa en ödslig, glädjetom Julafton; hon hade från staden rest hit och medrförde allt, som erfordrades till en laggill julfröjd, barnen inberäknade. Hon å sin sida var icke mindre öfverraskad öfver att finna mig på stället. Syskonkretsen var knuten. Dess länkar hade från skiljda håll magnetiskt dragits till hvarandra, Att skildra en glad julafton tjenar till ingenting, ty lyckligtvis finnas väl få, som ej hatt någon sidan. Men denna julafton är för mig oförgätlig, och aldrig har jag med förnöjdare sinne gått till hvila och drömt gladare drömmar än under den natt, som följde derpå Tidigt följande morgon voro vi alla åter uppe, för att bevista julottan. Sockenkyrkan var belägen 1 mil från byn. Hedvig och hennes barn åkte dit i den vagn, hon begagnat från staden; min bror och jag beslöto att gå. De sedvanliga blossen fingo icke saknas. Morgonen var stjernkiar, luften frisk, utan att vara kall. De åldriga granarne vid vägkanten susade högtidligt: från hvarje koja, förbi hvilken vi passerade, lyste ljussken: här och der framför oss och bakom oss rörde sig rödaktiga lågor mellan trädens stammar. Hunne i grannskapet af kyrkan, som låg på en utröjd plats inne i en furudunge, uppstego vi på en kulle, som höjde sig något öfver granarnes toppar. En vacker anblick mötte oss här. Rundtomkring i fjerran sågo vi spridda ljus, alla rörande sig mot en gemensam punkt i värt grannskap. Närmare denna medelpunkt blefvo dessa ljus allt större och talrikare, tilldess de på en linie förenade sig till ett lysande fackeltåg, hvars ändpunkt var kyrkogården. IIär samlades slutligen alla blossen till ett bål, till hvars ökande hvarje förbigående bidrog. Vi nedstego från kullen och nalkades den rikt upplysta sockenkyrkan. Orgelns mäktiga toner bruside oss redan till mötes, blandade med församlingens röster. Andaktstullt stämda inträdde vi i templet. Då jag närmare Gudstjenstens slut händelsevis kom att rikta blicken uppåt läktaren, fängslades jag der af en syn, som, tör att tala med en vanlig hyperbol, nästan förstenade mig. Jag såg ett markeradt, manligt ansigte, hvars skarpa blick var fäst just på mig eller personerna i mitt grannskap. Mina ögon mötte hans ... kunde jag bedraga mig? Var det en synvilla? Eller var det verkligen min gvåger, min egen systers egen man? Nej, mina ögon måste hafva gäckat mig. Jag teg och meddelade försigtigtvis åt ingen hvad jag erfarit. Och likväl ... likväl var det min svåger! Ilvarför ej först som sist rycka fram med en glad bekännelse, helst då jag i vederlag härför utber mig att slippa skildra det oförgätliga ögonblick, di den sista, mest aflägsna, mest saknade länken i vår nyss så sprängda familjekrets slöt sig till de sina, till maka, barn och vänner! Amerika lär vara ett land, der det icke gå sällan händer, att djerfva affärsgenier, sådane som min svåger, göra en hastig lycka. Ett bevis derpå är min svåger sjelf. Min bror, som alltid tagit hans parti och aldrig upphörde beundra honom, fick således rätt till slut. Och han fick icke blott rätt, utan fick äfven riktigt ersatt hvad han förlorat genom min svågers fordna motgångar. Men planen med vagnfabrikationen var och förblef min brors älsklings-ijd. Han har gifvit brukspatronen på båten och drifver deremat i star gkala