Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1856, sida 2

2 Ett Jul-äfventyr, Berättadt at Agricola. Julen var nära. Jag vlågn vid akademien och emotsåg temligen dyster i hågen den annalkande högtiden. Så mycken förkärlek jag än hyste för mitt lilla studentrum och min välförsedda bokhylla, började jag nu finna den förra enslig och den sednare otillräcklig att ersätta den åsyn af familjeglädje, hvaraf jag under dessa betydelsefulla dagar var van att njuta. Med vemodig känsla beredde jag mig att hos nästa ljusstöpare köpa ett grenljus ... någon tillrustning för julaftonen skulle väl ändå ske. Jag ämnade breda en hvit duk öfver : mitt studerbord, stålla grenljuset derpå och framför detsamma genomgå mina minnen från fordna gladare julaftnar, samt daretter hos Thor eller någon annan restauratör helt solo intaga min lutfisk och gröt. Seder mitt program för julaftonen! Visserligen hade jag erhallit en bjudning att tillbringa julaftonen i en bekant familj, och en annan dylik från några kamrater, som i likhet med mig voro skiljda från hemmet; men jag hade betackat mig för båda, ty jag emotsag då ännu mt d säkerhet en bjudning från min bror, f. d. brukspatronen i Småland, att tillsammans med öfriga familjemedlemmar hos honom fira julen, såsom vanligt var. E:t bref kom verkligen från min bror, f. d. brukspatronen. Men i detta stod endast följande ord: vKom icke till mig denna julatton! Jag bryr mig icke om att meddela de reflexioner, till hvilka denna rad gaf anledning, utan vill i stället i få ord berätta, hvarför jag framför min brors aktningsbjudande titel brukspatron sätter de ödesdigra bokstäfverna f. d. Han hade varit cn väldig affärsman, som med ett litet af salig far ärft kapital arbetat sig upp till en rätt betydlig förmögenhet; han hade egt en masugn och en stängjernshammare och drifvit dem med insigt och lycka. Men han (och jag med honom) har en syster, som i sin ordning har en man, som äter i sin ordning varit en ännu väldigare affärsman än min bror. Jag betviflar ej, att denne min svåger är ett affärsgeni, likasom jag med visshet vet, att han är en i många hänseenden förträrflig menniska. Men detta otvifvelaktiga geni var kanske alltför vidtutS.ärvande. Det spekulerade i Gellivare-verken, i en ängbåtsförbindelse med Madagaskar, i hvalfiskfängsten vid Sydpolen, i spanska statspapperen, jag tror nästan också i en telegrafförbindelse med månån; men slutet på spekulationerna blef det, att han en vacker dag reste till Amerika, lemnande hustru och barn temligen blottställda och min bror nästan ruinerad. Min bror hade alltid beundrat hans djertva affärssnille. Han fick nu sota derför. Men denna olycka minskade föga hans beundran och alldeles icke hans tillgifvenhet. Sväger, plägade han säga, är ändå ett snille: han skulle bestamdt blifvit rik som Crocsus, om icke oförutsedda omständigheter kommit emellan. Hvad rar han för. att det gått illa? Kan han styra verldshändelsernas gång?