Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1856, sida 1

sak, och jag upptäcker först nu, att vi under vårt prat gått förbi Pont Royal; nu måste vi gå tillbaka öfver Pout des Arts, för att komma till Rue de liOratoire, der vi bo, och vår tankspriddhet kommer att kosta oss tre sous. Vid Pont des Arts, som oaktadt mörkret kunde ses i hela sin längd förmedelst dess långa rad af gaslyktor, stannade man, och Charles Dufour frågade den gamle borgaren med tvekan: — Tilläta ni, min herre, och edra damer, att jag får erinra mig er adress? — Åh, det är sannt, här skola vi skiljas, sade Ledoux. — Ni bor väl qvar på det gamla stället i qvarteret Abbaye? Jag har mina skäl att icke glömma det namnet, lika litet som namnet på er gata och husnumret. Hvad er fråga angär, så är väl meningen dermed att ni emellanåt vill helsa på oss. Jag får derför underrätta er, att jag är horta hela dagen, att min hustru, som måste sköta vårt tarfliga hushåll, ej kan taga emot besök, och att Anais tillbringar större delen af dagen med öfningar på fortepianot, hvilket vanligtvis ej är roligt att höra på; det kan jag försäkra er. Jag ser alltså icke hvad behag ni skulle finna uti... Föröfrrigt, tillade han i frånstötande ton, såsom om han slutligen fått mod att komma fram med sin uppriktiga mening, — förötrigt må jag tillstå, att er åsyn icke väcker de angenämaste minnen hos mig, huru god tanke jag än fattat om er i dag, dels på grund af den ringa tjenst, ni visade mig, dels som en följd al de ädla tänkesätt, ni ådagalagt. Det kunde ofta hända, att jag icke är i stånd att beherrska mig, utan framkommer med yttranden, som äro föga smickrande för personer, som äro er dyrbara, och . .. — Ni unnar mig alltså icke den lyckan att någon gång besöka er, sade den unge mannen bedröfvad.