Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1856, sida 3

fann i diket en sjerdinesväg derifrån. Man öppnade p den och famn kusken i en nigot obeqväm ställning, men utan ringaste skada, änmm sofvande! Da de omkringståcnde, sedan fe våckt honom sökie för honom förklara alltsammans, fortfor han ännu länge att påstå: Dä ä ju lögn ! FBrott iupptij chat nom mikroskop. Uti en afhandling om Brotet och mikroskopet visar en engelsk veckoskrift, hvilka medel vetenskapen gitvit rättvisan i handen att med säkerhet uppdaga brott och brottslingar. Bland: de talrika exempel, som anföras, meddela vi följande: För någon tid sedan fann man en norton i ett skogsplantage nära Norwich en 9-ärig flicka med afrskuren hals. Misstankan för mordet föll på barnets moder, i synnerhet derför att man, samma dag mordet antogs vara föröfvadt, sett henne gå i sällskap med barnet till plantaget. Hon förnekade cj hefler det sednare förhällandet, men förklarade lugnt, att barnet sprungit ifrån henne för att plocka blommor, och då hon, efter långt sökande, icke kunnat finna det, hade hon gått hem, i hopp om, att det nog skulle komma efter. Vid närmare undersökning fann man hos hustrun en skarp, bred knif; men på denna syntes intet misstänkt, med undantag af ett par små hår, så fina, att de knappt voro synliga. Då man gjorde denna upptäckt i den anklagades närvaro och vederbörande embetsman sade: Här är litet här på knifven! svarade hustrun, Det är troligt, ty jag slagtade i går morse en kanin med denna knit.? Knifven och håren sändes till London och underkastades mikroskopisk undersökning. Ännu visade sig intet utanpå knifven; men då man uppbröt skaftet, fanns emellan hornet och jernet en liten torr blodfläck, och detta var icke kaninblol, utan menniskoblod — hvilket mikroskopet tydligen visade; ty hvarje djurs blod bestär af otaliga små röda kulor, hvilka flyta i en färglös vätska, och dessa kulor äro för hvarje slags djur af olika storlek eller form, och menniskans blodkulor äro störst. Dock var denna upptäckt ännu icke afgörande. Ånnu oklarare blef saken, då den vetenskapsman, åt hvilken den blifvit anförtrodd, undersökte de omtalade fina håren och fann att de voro ekorrehår. Då denna utsago kom till Norwich, beslöt man att ännu en gång undersöka liket, och då märkte man att barnet burit en halskrage af ekorreskinn. Nördarens knif hade på ett eller annat sätt berört detta. Juryn blef genom denna omständighet så öfvertygad, att den utan betänkande öfver modern uttalade ordet skyldig, och förfärad öfver, att Försynen sålunda tycktes hafva bevakat henne och gifvit menniskorna igenkänningstecken, erkände hon derefter sjelf sitt brott. Miärkvärdig tikidsagelse: I början af December tilldrog sig i Thistrups soeken, Öster härad i Danmark en händelse, som är så mycket märkvärdigare, som hufvudpersonerna äro barn. I bemälta socken bor nemligen en familj vid namn Altenburg, som för det mesta föder sig med att resa omkring i de jutska städerna och musicera. Då familjen för kort tid sedan rest bort och öfverlemnat sina barn, en 15-årig flicka samt 3:ne gossar på 13, 11 och 9 år, åt sig sjelfva, under flickans uppsigt, föllo dessa barn på ideen att företaga sig något, som skulle befria dem ifrån att gå i skola, och uppfinningsförmågan hade varit så liflig hos dem, att de kommo öfverens om att, såsom ett godt medel, — skära tungan af hvarandra. Den 11-årige gossen försökte då först experimentet på sig sjelf, men då han icke kunde utföra det, uppgaf han sjelf försöket, hvaremot den 13-årige brodren fullbordade det och afskar af hans tunga ett stycke af omkring 1 tums längd och ) tums bredd, på det sätt, att han med en torr yllelapp fasthöll tungspetsen och derpå afskar stycket med en skarp knif. Då snittet träffade en åder, och blodet derför i en str: rusade ut ur munnen på gossen, blefvo de alla r da och uppgåfvo genast hvarje ytterligare försök. Patienten befinner sig under läkarevård och ransakning har skett inför domstol. — Det märkvärdigaste i hela saken tycks nästan vara det utomordentliga mod och den kraft i viljan en gosse på 11 år visat, i det han, efter att hafva sjelf försökt ett snitt i sin tunga, frivilligt lät en annan afskära resten.