Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1856, sida 2

Nera . Styckegod: Mord, mordattentat, stöld, bedrägeri och förfalskning af en qvinna. För dessa vackra did domfäldes nyligen i Köpenhamn en enka Frandsen. Hon hade först inför rätten erkänt, att hon den 10 Februari 1849 mördat sin förste man, en snickare Voss, med hvilken hon ledsnat att lefva tillsammans, dymedelst att hon nämnda dag, medan han sof, tog snöret af en på väggen i rummet hängande såg, gjorde en rännsnara derpå, lade den omkring mannens hals och drog till, hvarigenom han, som först vaknade och jämrade sig något, men snart upphörde dermed, qväfdes. Under dödskampen upphängde hon honom i snöret på en öfver soffan, hvarpå han legat, anbragt spik, föregifvande att han hängt sig sjelf. Vidare erkände brottslingen, att hon tvenne gänger ingifvit ett af Voss med henne afladt barn I I I I qvicksilfver i thevatten, hvaraf det slutligen dog. Åtta dagar efter detta barns död hade hon födt ett annat barn, till hvilket hon uppgaf en målaremästare Bruun vara fader. Äfven detta mördade hon, genom att gifva det 40 kamfertsdroppar, hvaraf det följande dagen afled. Hon uppgaf äfven att Bruun uppmanat henne att göra sig af med Voss, hvilket hon ock gjorde, i hopp att kunna lefva lyckligare med Bruun, som lofvat henne äktenskap. Sedermera tillstod hon, att hon äfven mördat denne, emedan han, sedan han förledt henne att begå mordet på Voss, icke uppfylde sitt gifna löfte att gifta sig med henne. Då hon nemligen, enligt sin egen uppgift, den 25 Juni 1854 varit hemma hos honom och begärt penningar, som han ofta gifvit henne, men denna gång vägrade att gifva, beslöt hon af hämndkänI 1 sla att mörda honom och begaf sig middagstiden följande dag till hans bostad, öppnade dörren med en nyckel, som hon ägde, och då hon fann honom ligga sofvande i en säng, tog hon en honom tillhörig rakknif och tillfogade honom med densamma ett djupt sår i halsen, sedan hon ur en byrå tillegnat sig 120 riksdaler (danskt mynt). Alla dessa bekännelser vägrade hon sednare att vidhålla. Oaktadt nu på detta förnekande enligt lag i och för sig icke borde fästzs afsende, ansåg dock domstolen, efter ingångna upplysningar, det icke var fullt skäl att förbise detsamma, ty enligt dessa upplysningar antages såsom bestämdt att målaren Brunn sjelf tagit sig af daga. Han hade ofta till sina vänner talat om sjelfmord, hvilket ännu mera bestyrkes deraf, att hans I lik påträffades inom låsta dörrar, hvilka måste uppdyrkas, sedan hans folk förgäfves bultat på dem. Då således ingenting förekom, som kunde bestyrka att den arresterade mördat Bruun, så försvagades äfven hennes öfriga bekännelser om morden på Voss och hennes barn. Enligt läkarnes förklaring skall