Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1856, sida 2

rån monarkisk till republikansk, utan hade ndast att erkänna det faktiskt bestående. lägot annat gjorde det icke eller. Men 1848 om ett nytt pactum till stånd, hvilket skaade hvad som förut icke fanns i Schweiz, n stark centralmakt, och det är denna som zarantorade Neufchatels fria författning. Konungen af Preussen protesterade emot len nya författningen, men bemyndigade samidigt sina undersåter i Neufchatel att deltaza i de oslentliga angelägenheterna. samt lofvade attijsända kommissarier till Schweiz för tt förhandla med schweiziska regeringen och förbundsdagen. Protesten förnyades visserligen vid åtskilliga tillfällen, men 4 år förlupo imellertid lugnt och väl och Neufchatels fullständiga införlifvande i Schweiziska förbundet betraktades öfverallt som en fait accompli, tills Preussen i reaktionens och protokollernas år 1852 (i Maj) tillvägabragte ett af Europas 5 stormakter i London undertecknadt protokoll, hvarigenom preussiska kungens rätt till Neufchatel erkändes. Härvid lät dock preussiska regeringen det förblifva tills den åter bragte frågan å bane igen på pariserkongressen i år. Men då det icke i kongressprotokollerna kan upptäckas spåret af någon förhandling rörande Neufchatel, måste man antaga, att makternas öron varit döfva för de preussiska diplomaternas vältalighet. vordningens upprätthållare Preussen tillgrep nu i ordningens och den monarkiska principens misskända rättigheters intresse ett nytt medel: revolutionen. Den 3 Sept. innevarande år utbröt i Neufchatel ett royalistiskt uppror, som blott kunde vara beräknadt på att hänvända Europas uppmärksamhet på frågan; ty preussiska regeringen kunde mycket vil förutse, att ett i ett republikanskt samhälle, af en hop grefvar, baroner, hofråder och junkrar tillstäldt uppror aldrig skulle få annat än en snöplig utgång. Nu söker Preussen återigen de makters diplomatiska bistånd emot Schweiz, hvilka undertecknat londonerprotokollet af 1852, och fordrar att Schweiz, utan vidare vilkor och förbehåll, skall frigifva de royalistiska fångarne. Det visar sig alltså troget sin gamla rol, att stå med ena foten i reaktionen, med den andra i revolutionen. Schweiz vill lösgifva fångarne emot en förbindelse å kungens af Preussens sida att afstå från sina anspråk på Neufchatel, men på en obetingad frigifvelse kan. det så mycket mindre ingå, som den skulle kunna anses innefatta ett underkännande af edsförbundets suveränitetsrättigheter öfver kantonen Neufchatel och ett privilegium för royalisthopen i bemälte kanton att ostraffadt göra uppror när den behagade. Enligt de senaste underrättelserna skulle Preussen hafva beslutat att företaga rustningar, sannolikt beräknade på att skrämma Schweiz, och för att gifva skrämskotten så mycket mera eftertryck taga de öfriga stormakterna parti af Preussen och gifva det rätt. Ställningen synes vara ganska kritisk. Till något öppet krig tro vi det dock icke komma. Schweiz har, till försvar för sin sak, till I de olika europeiska hofven adresserat ett utförligt och med stor klarhet affattadt betänkande. Mycket af hvad här ofvanför blifvit anfördt är hemtadt ur detta betänkande, hvars vidlystighet beklagligtvis förbjuder dess återgifvande. Allt talar sör Neufchatels införlifvande i Schweiz, då ingenting annat än Wiener-kongressens beslut tjenar till stöd för . preussiske kungens förmenta anspråk. Nämnde beslut var åter den oförnuftigaste af de många oförnuftiga handlingar, som begingos af bemälte kongress; ty, såsom det mycket riktigt heter i det schweiziska betänkandet, gamvaron af tvenne motsatta principer, den SS 1 — — monarkiska och republikanska, mäste ovilkorligt förr eller senare leda till den enas tillintetgörelse. Vi vilja sluta denna uppsats med några statistiska upplysningar om kanton Neufchatel. Kantonen håller i sin största längd 8 svenska mil och i sin största bredd 3 svenska mil. Dess arealyta utgör 14 geog. quadratmil och folkmängden cirka 71,000 menniskor. Det stora flertalet bekänner sig till reformerta läran Landets språk är franska; dock talas äfven tyska. Invånarne hemta ur sin utmärkta konstslit förnämsta källan för sitt uppehälle, enär åkerbruket lemnar en på långt när icke tillräcklig askastning. Urfabrikationen är i synnerhet högt uppdrifven och med den sysselsätter sig medeleller omedelbart en stor del af invånarne. Boskapsskötsel och äfven vinodling drifvas med icke så ringa fördel. Kantonens välstånd har på senaste tider utvecklats i en otrolig grad. Statsskulderna ha minskats från 500,000 till 50,000 francs. Statsinkomsterna öfverstiga utgifterna. För skolväsendet har gjorts mycket. 1850—51 besöktes skolorna af 10,000 barn. Kommunerna och staten använde detta år derpå 148,000 francs. vem RT —— —— — IHEIA NUVRCHC-e. 2— — — — — OM ÄDU6iUD— — — fa —