jar detta förslags genomförande andra stora, för nationen högst vigtiga och önskvärda ändamål Utom det redan antydda, ynglingakroppens symmetriska utveckling och stärkning och till följd deraf en friskare och kraftigare nation, bör man i synnerhet erinra sig, att hvar mans skyldighet att båra vapen för fosterlandet mer än något annat väcker det medborgerliga sinnet. Det samhälle, för hvars skydd man är pligtig offra lif och blod, blir dyrare och kärare, än den stat, i hvilken man blott erlägger en penningskatt och låter andra uppoffra sig för ens lugn. Det samhälles välgång och ära för bvilket man är skyldig att personligen uppträda, blifva heliga syften, för hvilka man intresserar sig med en belt annan ifver, än man nu är van att se mängden af svenska folket egna åt de offentliga angelägenheterna. Den allmänna vapenpligten skulle återväcka den goda samhällsanda, som i fordna tider, då hvar man bar vapen, gjorde vårt folk mäktigt till de mest förvånande bedrifter, och som hindrade allt slags förtryck att göra sig gillande. Från urminnes tider bafva fria folkslag utöfvat den heliga rätten att försvara fosterjorden med egna, ej med legda vapen; despotismen skapade legotrupper till värn för enväldet, men den lagbundna frihetens rätta stöd har alltid varit hvarje mans vapenpligt, ty vapen i medborgarens hand tryggar dess rättigheters bestånd. Jag vill efter denna sista erinring, ungefärligen på samma sätt förut uttalad af en krigsminister eller generaladjutant för armån, grefve Magnus Björnstjerna, här sammanfatta de huf vudskäl, som tala för allmän folkbeväpning: laga jemlikhet, medborgerlig frihet, politisk våda, militärisk erfarenhet och ekonomisk vinst. Jag tror de äro öfvertygande för den tänkande medborgaren. Nils Olsson från Malmöhus län.