4 42 P4— 11111AQICT I ÖCNAMJIIIIÖ5CIIN 1—41017 44: om jag deruti skulle anses hafva gått för långt, och man ville räkna blott från nuvarande beväringsälder, så utgör dock antalet af mankön mellan 20 och 50 år 699567. Då jag likväl befarar, att mången kommer att anse krigstjenstskyldighet ända till 50 år vara öfverdrifvet, enär under det lemadssätt, som småningom gjort sig gillande bland vårt folk, nationen efterhand blifvit -ä försvagad, att en stor del 50-åringar redan äro gubbar, så antager jag ytterligare, att man ej skulle med säkerhet kunna till försvaret påräkna dem, som äro mellan 45 och 50 år, utan blott dem, som äro mellan 20 och 45 år Inom denna ålder hade Sverge år 1850 en manlig befolkning af 619,845 personer, hvilka i händelse af ett krig skulle vara att påräkna Härifrån böra likväl afräknas de, som äro oduglige till krigstjenst till följd af lyten och naturfel, eller sådane, som staten använder för sina andra vigtiga behof I samma mån gymnastik i folkskolorna, mindre begagnande af spirituosa och mera ändamålsenligt inrättade bostäder och lefnadssätt kunna utöfva inflytande på folkets helsa, skola säkert de t Il krigstjenst odugliges antal minskas Emellertid har det under de senare åren vid beväringsmönstringarne utgjort en fruktansvärdt hög procent, och jag föranlåtes derföre antaga, att antalet af till krigstjenst oduglige och i annan allmän tjenst anställde personer kan uppgå till 119,845 personer. Vi skulle det oaktadt hafva en stridbar vapenpligtig styrka af 500,000 man, och ingen kan betvifla, att ju den skulle gilva oss en säker borgen för seger, synnerligen då vi medtaga i beräkning Norges biträde, som efter den af regeringen antagna beräkningsgrunden skulle stå i förhållande till Sverges såsom 5 till 12, det vill säga utgöra något öfver 200,000 man, hvadan de båda konungarikena skulle hafva en krigsstyrka af 700,000 man att i nödfall anlita. För att anskaffa nödigt befäl, beväpning och utredning åt en half million soldater, hvilket allt bör finnas i ordning äfven under freden, skulle likväl erfordras summor, som Sverge icke på en gång kan utgifva. Sådant måste dertöre ordnas småningom och efter en sådan plan, att det nödvändigaste anskaffas först, det mindre angelägna sedan, men att allt är komplett inom vissa år. En krigsduglig armå erfordrar vidare vissa truppslag, som mindre än andra kunna i hast uppsättas och inöfvas, nemligen artillerioch fortifikationsmanskap samt till en god del kavalleri. Dessa truppslag behöfva en längre och mera invecklad öfning. och det synes mig ej vara klokt att vilja strax före eller vid ett krigs utbrott uppsätta dem helt och hållet af beväring. Våra fästningar och forråder erfordra dessutom nödig garnisonsoch bevakningstrupp äfven i fredstid, och vi må ste således alltid hafva en liten stående arms för detta behof. Sådana stående trupper böra likväl vara värfvade och utgöras af män, som gjort krigareyrket till sitt lefnadsmål. Den indelte soldaten, till halften jordbrukare, till hälften krigare, passar icke för dessa vapenslag och denna tjenstgöring; ty vid inträdet i tjenst måste jordbruket för honom försummas eller skötas af andra. Såsom medel till anskaffandet och underhållet af ständigt tillgängligt befäl för nationalbeväringen, utrustning och utredning af densamma, samt till upprättande och underhåll af den erforderliga värfvade och stående armea jemte till det hela hörande stab anvisar sig helt naturligt det nuvarande indelningsverket, som borde helt och hållet upphöra; dess tillgångar utgöra en så betydlig summa, som kunde användas till häfkraft för en tillräcklig krigsmakt, att man måste anse såsom ett groft slöseri att bortkasta dem på en liten i fredstid ståenue truppstyrka, som visar sig otillräcklig till antal och likväl icke med dessa tillgångar kan tå fullt tillräcklig örning Endast rustoch rotehållarnes utgifter i och för rustningsoch roteringsskyldighetens fullgörande uppzingo år 1848, enligt från land-höfdingeembetena meddelade upplysningar, till ett synligt belopp af 2,302,011 rdr 32 sk. 8 rst bko, och kunna utan öfverdrift sägas i verkligheten vara vida större. Om dessa utgitter förvandlades till en bestämd penningeränta för att gemensamt med de tillgångar, som bildas af indelta löningsräntor, befälsboställena m. m, användas till ofvan anförda ändamål, så kulle, enligt min tanke, de nu förut utgående statsanslag vara fullt tillräckliga för att inom en kert tid försätta vår krigsmakt på en fullt tillfrredsställande och betryggande fot, och sedan skulle en stor del af anslagen kunna indragas för att komma landets produktion till godo. Jag vågar derföre med åberopande af hvad jag ofvan anfört vördsammast föreslå: Att rikets högloflige ständer måtte hos K. M:t anhålla, det han ville med det snaraste nedsätta en komit för att utarbeta ett förslag till ordnandet af vårt landtförsvar efter följande grunder: a) allmän vapenpligt, utan årliga beväringsmöten, från 20 till 45 års ålder för allt mankön, med undantag endast för till krigstjenst oduglige personer eller i allmän tjenst anställda och för denna tjenst oundgängligt behöfliga embetsoch tjenstemän; b) gymnastik i skolorna tillika med undervisning uti ställningar, vändningar, marsch med flera delar af den enklare rekrytbildningen; c) vapen och ammunitionsförråders uppläggande inom hvarje socken, med rittighet för de vapenpligtige att emot ansvarsskyldighet och möjligen en ringa slitningsersättning uttaga vapen till egen öfning samt emot betalning ammunition till eget begagnande; d) skyttgillens befrämjande inom hvarje socken genom skottpremiers utsättande åt deras ledamöter; e) artilleri-, fortifikationsoch kavalleri-stamtruppers ordnande enligt värsningssystemet, och deras användande till all garnisonsoch bevakningstjenst i fred-tid; f) indelningsverkets upphäfvande och dess tillgångars användande för det nya systemets införande och upprätthållande; och att Kongl. Maj:t nådigst ville låta öfverlemna detta förslag till näst sammanträdande ständer. Detta förslag, framkalladt af det trängande behofvet för oss att intaga en fullt betryggande ställning för möjligheten af ett krig, skall visserligen i början erfordra betydliga utgifter för anskaffningen af vapen och öfriga utredningspersedlar; men så skola ock i stället anslagen till veväringens vapenöfningar i fredstid upphöra, och ynglingarne slippa att alldeles gagnlöst förspilla sin tid vid dessa årliga möten. Dessutom skola kostnaderna för vapen och utrustning, sedan de en gång äro att tillgå, inskränkas till deras blotta underhåll. Det för rustoch rowhållarne besvärliga och betungande i rustningens och roteringens utgörande in natura komme att upphöra och i stället fortfara i en mycket lindrigare form, nemligen såsom en gång för alla bestämd penningeränta. hvilkens framtida upphörande man bör kunna förutse skall inträffa, då öfvertygelsen