1,500,000 rdr bko. anslagna åt en Filiabank har, skulle göra det allmänna mera gagn, än om denna summa fördubblad utginge från änekontoret. Då på detta sätt riksbankens och det ah männas nytta på samma gång belrämjades och något det ringaste äfventyr för riksbanken ej dermed vore förenadt, kunna vi icke se något hinder för förslagets sättande i verket, hvi ket vi också derföre till det bästa rekommendera hos dem det vederbör. Ända till dess man förmår gifva skäl för en annan och bättre åsigt, är det således vår fulla öfvertygelse, att den under närvarande förhållanden för Göteborg mest lämp iga binkinrättning vore en Filialbank, inratiad på de af K. Måij:t uti dess Nådiga Förordning af d. 22 Jan. 1855 godkände grunder, hvilka förtjena att tagas i betraktande af dem som intressera sig för ännu en bank i Goteborg. Saken är alltsför vigtig för att icke behöfva noga betankas, och äfven om ett upp kof med frågans afgörande skulle vara nödig för att alvakta hvad de nu församlade ständerna åtgöra, äfventyras derigenom ingenting. Che va piano va sano, heter det. Vi skola måhända i en följande uppsats närmare utreda hvad vi här endast sammanträngt, och kanske för de flesta blott dunkelt, kunnat antyda. Fullkomligt instämmande med artikelförfattaren om viaten af den ännu alltiör mycket i vårt land underskattade deposihons rörelsen, och delande hans mening i ötrigt i de flesta punkter, henstalla vi blott, huruvida en ny bank i Göteborg icke kunde bildas, utan att vara sedelutifvande, och utan något und:rstöd från riksbanken, således på fullt sjelsständig grund. Det vore, synes oss, en glånjande företeelse, att man äfven i ban kvägkunde låra sig handla på egen hand, utan att begära nåsot ynnestbevis af staten, och det vore Göt: borg vardigt att harutinnan föregå med ett exempel, som säkert icke skulie sakna eftorsöjd Så vidt vi kunnat för oss reda den svåra frågan om ett rätt ordnadt bankväsen, ligger en banks hufvudandamål deri, att vara den reservoir, som i sig upptager alla lediza öfverslods-kapitaler, de mindre liksom de större och de första kanske företrädesvis, för alt sedermera, genom diskontering, m. m. leda dem åter ut i daen stora rörelsen. Härpå svarar man, vi veta det, att d tta kunde gälla om de landar, der öfberstöda-kapitaler finnas, men der sådana icke finnas, der benöfves ingen reservoir, lör att emottaga dem. — Hartill bör anmarkas, att just i de trakter, der man har ondt om vatien, är man angelägen att leda de små backarne tillsammans, hvaraf sedermera uppstår ett för trakten befruktande öfvervattning. Ett land der intet vatten finnes, är h.lt enkelt en öken, och der har man visserligen ingen annan ufvag än att upperäfva artesiska brunnar, för alt genom konst frambringa hvad naturen förnekat. Men vårt land är icke en sådan öken, derom vittna mest talande våra sparbanker, i hvilka, just till följd af de sma kapitalernas tiliflode, omkring 10 millioner rdr finnas samlade i landet. Nu hafva dessa sparbanker under långa tider varit våra enda depositions-banker, men deremot drifva de ingen bankrörelse i och för spridaingen, utan blott en strängt begränsad utlåningsrörelse. Alltsä hafva vi å ena sida banker, som utgifva sedlar och drifva, så att säga, utgående bankrorelser, utan att emoltaga insättningar, och å den andra insättningsbanker, som icke hafva någon spridningsrörelse. Detta system kan icke vara annat felaktigt. En annan invänning är den, att bankerna icke kunna utan förlust emottaga depositioner, emedan den stora kassa de måste hålla, för att alllid vara i stånd att honorera uttagningarne, skulle uppsluka den svaga räntevinst, som möj igen kunde uppstå. Denna invänning jälvas duck af erfarenheten i andra länder, der behållningen å deposiiioner blifvit ganska betydlig, just då en god ränta för dem betalts, emedan insattningarne derigenom blilvit mera sasta. Denna ersarenhet skulle helt sakert icke heller jasvas hos oss, särdeles då vi nästan på alla orter hafva ganska betydliga belopp allmanna medel, tör kommunen, valgörenhetsinrättningar, m. m., som skulle komma att i banken insättas. En vigtigare anmärkning mot ordnandet af en bank, på det sätt vi har velat antyda, ligger i den bundna räntan, hvilken utgör ett binder för en bank, att vid en möjsizen iatraffande stark patryckning. kunna i hast skaffa sig kapitaler. Men detta hinder hoppas vi mätte genom n. v. rikets stander upphäfvas, sedan sundare begrepp älven i detta afseende synas hafva fått insteg hos våra representanter. Vår Ins:s förslag att härvarande lånekontors fonder skulle osversflyttas till en Filialbank, har