politiskt påtryck från Ryssland. I de riksrätts-protokoller, som förlidna årets danska riksmöte framkallade, till följe af ministörens aktionerande, visar sig äfven, att de ryska interessena derstädes ega ganska djupa försänkningar. Vår historia talar icke i allmänhet om gemensamma interessen med Danmark, snarare om ganska olika. Ända intill de sista tiderna har frågan om Sundstullen utgjort ett vigtigt stridsäpple. Sveriges deltagande för Danmark 1848—49 härflöt af nyvaknade skandinaviska sympathier. Men ännu hafva dessa sympathier icke mognat till ett verkligt gemensamt interesse eller till en bestämd politisk grundsats. När Ryssland i fordna tider angrep Sverige, gick Daumark gemenligen vid dess sida. Jag vill ej säga, att förhållandet är nu mera sådant. Sedan Norge förenades med Sverige, hafva de politiska dimensionerna blifvit förminskade. Ifrån att Danmark förr tenderade till en skandinavisk herrskarestat, angifver det sig åtminstone nu tendera till en förbundsstat. Men så förändrade utsigterna än äro, är Danmarks geografiska läge detsamma, och en stats läge är äfven en vigtig bestämmande factor i dess yttre politik. Mot Ryssland är Sverige en framskjuten front. Danmark en tillbakadragen position. Ville Danmark derför icke i närvarande stund en förening med Sverige, skulle nödvändigt dess politiska interessen, nu såväl som fordom, leda till förbund med Ryssland mot Sverige; men vill Danmark nu verkligen en sådan förening; vill dess kabinett den? Derpå beror den större eller mindre ärligheten emot oss, de gemensamma interessenas rätta värde. För den svenska nationen visa sig förhållandena ännu högst outredda. Det är ännu långt ifrån att vara afgjordt, huruvida det, som det danska kabinettet för i sinnet, motsvarar det, som det danska folket för på tungan. Sådana de gemensamma intressena emellertid denna gången blifvit uppfattade af vår regering, hafva de ledt till Skandinaviens försättande i ett orubbligt overksamhetstillstånd, och det i ett ögonblick, då man förbidade en stor brytning i den europeiska politiken och jemväl ett förenadt stormakternas anfall emot dödsfienden till vårt fädernesland, hvadan de icke utan skäl synas ingifva anledning till farhågor i stället för lugn och förtröstan.