Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1856, sida 1

och gula qvickstjertar sprungo qvittrande omkring i dpyn, för att söka efter maskar: naturen, som på alla ställen i grannskapet var förfuskad af menniskohänder, visade sig här i hela sin sanning och skönhet; den tycktes i denna glömda vrå hemligen utveckla sitt friska och medfödda behag, och man skulle derför trott sig förflyttad långt bort ifrån civilisationen och menniskornas fåfänga sträfvanden, om man icke sett de hvita husen framskymta hår och der eme lan träden, och om man icke hört det dorva larmet ifrån landsvägen, som låg två hundra steg längre bort, eller icke sett den länga rökstrimma, som visade sig i horisonten ifrån ängbåten, hvilken lemnade SaintCloud. Det var i synnerhet den sistnämnda omständigheten, som störde det intryck de öfriga omgifningarne gjorde. Den lilla grupp, för hvilken detta privilegierade Eden tycktes hafva så stor dragningskraft, bestod af tre personer, nemligen af tvenne fruntimmer, i hvilka man utan svårighet kunde upptäcka en moder och en dotter, oaktadt den ena var ung och vacker, då deremot den andra redan för länge sedan förlorat ungdomens friskhet, och vidare af en omkring 60 års man, som fiskade med metspö och egnade åt denna sysselsättning den största möjliga uppmärksamhet. De tvenne fruntimmerna voro tarfligt och enkelt klädda, och deras yttre antydde, att do voro likaså mycket hederligt folk, som litet gynnade af lyckan. Modren bar en mörk sitsklädning, som alldeles icke föll i ögonen, och tyget till densamma kunde på sin höjd hafva kostat 40 sk. alnen; de öfriga delarne af hennes drägt bestodo af en snäf, svart shawl, en halskrage af tyll, som den förträfsliga damen måhända sjelf broderat, och en sidenhatt af samma färg som klädningen. Hela drägten hade ett så nätt och friskt utseende, att man deraf