IHBUUHUUIHS 41 DE Musik. Vi hafva gjort oss skyldige till en försummelse, då vi ännu ej redogjort för de tvenne af direktör Czapek föranstaltade Soireer för klassisk musik. Nämnde soiråer förtjena etvifvelaktigt större uppmuntran och deltagande, än som, att dömma efter åhörarnes ringa antal, synes vara dem ämnade. Om ock ej kan nekas, att orkesterns nuvarande ressurser ej förslå, att på ett fullkomligt värdigt och tillfredsställande sätt återgifva de store, odödlige mästarnes sinnrika, så till innehåll som form i minsta detalj fulländade tonskapelser, så torde likväl rättvisan fordra, att man ej förbiser det aktningsvärda i bemödandei att så godt sig göra låter bidraga till en allmännare kännedom om desamma. Vid den andra soiröen, som egde rum förliden Thorsdag, upptog programmet utom Mendelsohn-Bartholdys A-moll Sinfoni, ouvertyrerna till Oberon? af Weber och till Egmont af Beethoven, samt Pilgrimskör ur Richard Wagners opera Tannhäuser? och ett af Mendelsohns Lieder ohne Worte — de båda sistnämnde ganska förtjenstfullt arrangerade för orkester. Utförandet var så godt man — med hänsyn till den musikaliska ståndpunkt, på hvilken vår orkesterpersonal befinner sig — billigtvis har rätt att fordra. Vi skulle endast, hvad Oberonsouvertyren beträffar, önskat de i Adaciot förekommande 32 delarne ett mildare pianissimo, hvarigenom effekten blifvit större, och deras mening — elfvornas luftiga dans — verkligare. Ouvertyren till Egmont anslog särdeles, och i sanning, denna genialiska tondikt är på en gång så enkel, och dock så rik på skönheter, att intet för intryck öppet sinne kan undgå deras inslytande. För bedömmandet af den här för första gången gifna Sinfonien af Mendelsohn, fordras dess förnyade återhörande. Emellertid kunna vi nämna att detta opus öfverallt, der det blifvit pragt till uppförande, rönt en afgjord framgång, och ansetts värdigt att intaga ett aktadt rum bredvid äfven klassiska musikverk. Vi tro oss derföre gå de allvarligare konstvännernas önskan till mötes, då vi anhålla att på någon af de följande soiråerna få förnya och stadga bekantskapen med detta mästerverk. Strängqvartettens alltför fåtaliga besättning kan ej undgå att bemärkas, hvarföre det hör till önskningsmålen att de herrar amatörer, hvilka vi ha lyckan att ega ibland oss, ville, i likhet med hvad i fordna dagar egde rum, för den goda sakens skull räcka dirigenten en beredvillig hand vid uppförandet af större, mera värdefulla arbeten. Vi önska för öfrigt att de återstående soiråerna måtte af en större publik omfattas med den välvilja och det intresse, som de onekligen i flera afseenden ega anspråk att få åtnjuta, och hvartill vi för vår ringa del taga oss den friheten att varmt rekommendera dem. . D—! nr — ii33ki3i::i:. . —