i och för den politik regeringen följt under år 1854 och 1855. Detta memorial, affattadt i ett ypperligt språk, innehåller ord, som icke kunna sakna genljud i svenska bröst. Det är derföre med verklig fägnad vi återgifva dem åt våra läsare. Hr R:s anförande lyder sålunda: Vördsamt memorial! Ledningen af Sveriges yttre politik under loppet af innevarande århundrade har så ofta befunnits stridande mot den nationella känslan och för eftertankan icke mindre mot landets och folkets sannskyldiga intressen, att man slutligen måste känna sig af fosterlandspligten uppmanad, att begagna sig utaf sin konstitutionella rätt, för att älven öfver denna del utaf styrelsen påkalla den kontroll, hvars utöfning genom Konstitutions-Utskott och Ständer grundlagen medgifvit och förutsatt, men som hitintills blifvit alltför mycket obegagnad. Den politiska roll, Sveriges diplomati utfört under de sednaste, ej mindre för vårt land än för hela Europa, skiftesrika åren, för hvilken period granskningen icke förr än vid innevarande riksdag kunnat tillkomma representationen, egnar sig, kanske mer än ledningen af landets yttre politik vid någon tidpunkt under de föregående decennierna, till föremål för en noggrannt kontrollerande representations uppmärksamhet. När Rikets Ständer år 1853, den 15 November, sammanträdde, hade kriget emellan Ryssland och Turkiet nyss utbrutit. Sedan Ryssland, våldförande traktaters helgd, öfverstigit Pruth och med sina armer besatt flere punkter af Donaufurstendömena, såg Ottomaniska Porten sig nödsakad att gripa till vapen och utfärdade sin krigsförklaring den 1 Mars, ehuruväl stormakterna ännu alltjemt voro i full verksamhet att på diplomatisk väg söka återföra händelserna inom fördragsenliga gränsor. Till följe af de i detta läge väl anade, om också icke gifvet förutsägbara, större förvecklingar, som syntes stunda, väntade det Svenska folket, att H. M. Konungen i sitt helsningstal till rikets ständer skulle, om äfven i en diplomatisk form, angifva vårt lands blifvande ställning, i fall makterna kommo från ord till handling. Man bedrog sig icke heller i denna förväntan. Vid riksmötets öppnande af H. M. Konungen den 24 Nov. ljöd, bland annat, följande från thronen: vvåra förhållanden till alla främmande makter bära fortfarande stämpeln af ömsesidig vänskap och aktning. Mina oaflåtliga omsorger skola egnas åt upprätthållandet af fosterlandets anseende och befrämjandet af dess sanna väl Vidare hette det: vaf min konungsliga pligt och Europas närvarande politiska ställning dertill uppmanad, skall jag låta förelägga Eder en omfattande framställning af försvarsverkets behof och af hvad som fordras, för att bringa detgamma uti ett skick, egnadt att betrygga rikets sjelfständighet. Ivarje sann fosterlandsvän måste med allvar behjerta denna maktpåliggande angelägenhet. Svensk konung vänder sig aldrig förgäfves till Svenske män, då det gäller Sveriges ära och sjelfbestånd. J skolen, jag är derom öfvertygad, handla såsom värdige målsmän för ett folk, hvars hjeltemod och allt uppoffrande fosterlandskänsla med oförgätliga drag inristat Svenska namnet uti verldens mest frejdade häfder. Dessa yttranden, så kraftigt och öppet uttalade från thronen, anslogo lifligt det svenska folkets sinnen: de fyllde det allmänna tänkesättet med glädje och stolthet: de vägledde åsigterna till enhet och förtroende. Vare sig nu att kriget vidgade sig eller icke, garanterade — så ville det ju synas — desga till landet och dess representanter så högtidligt uttalade tänkesätt, att vårt fosterlands intressen, ära och sjelfständighet skulle vårdas, såsom de dyrbaraste och bästa skatter, ett fritt folk kan ega. Sådan var uppfattningen, sådant intrycket! Throntalet egnar sig också till den förträffligaste utgångspunkt för bedömandet af det derefter följande handlingssättet. Ställda bredvid hvarandra — throntalet och handlingssättet — belysa de aldrabäst hvarandra, det förra utvisande att man visste, huru och på hvad sätt man borde handla; det sednare, huruvida man allvarligt och upprigtigt ville genomföra det. Det kan icke falla mig in, att framdraga såsom en vigtig handling den i vår officiella tidning, omkring en månad sednare eller den 28 December, förekommande uppsats under rubriken: Ivilken bör segra? och hvari de mest otvetydiga ryska sympathier uttalades; jag vill i förbigående endast påpeka denna uppsats, såsom ett, jag antager det — Et : aldastuala 411 IT M Kan