och ett ögonblick derefter bortförde henne strömmen med otrolig hastighet. Vildens pil är icke hastigare än hans båt, då den ilar utför strömmen. Inom en timmes förlopp var Lilia redan utan all fara, och hon jublade af glädje när hon tänkte på sin förunderliga befrielse; men plötsligt slog hon sig för pannan och uppgaf ett smärtsamt rop. Ack! det gifves tillfällen i lifvet, då det är tillåtet att vara egoistisk, och då den personliga säkerheten kommer en att glömma allt, till och med en vän, en slägting! Lilia erinrade sig något för sent sin svärfader, grefven af Elbonza, som hon egoistiskt låtit qvarstanna hos kannibalerna. Hvad kunde hon väl göra? Ro upp emot strömmen igen? det var omöjligt — dessa slags strömmar kan man icke ro uppför; stiga i land uti en eller annan vik och vandra ett tjog mil till fots genom en urskog, för att befria sin svärfader ? det var ännu omöjligare. Det fanns ingenting annat att göra för Lilia, än att toga sig efter ödet; detta gjorde hon ock, i det hon öfverantvardade honom i himlens beskydd. Samma afton, kort före solens nedgång, stannade piroguen framför en hamn-fördämning i den fattiga byn Theresinas och framför dörren till ett uselt hvalfiskfängare-värdshus, som hade en guldharpun på skylten. Lilia behöll negern, som rott henne, i sin tjenst och köpte honom som slaf för ett pris af-femhundra piaster, för hvilka hon satte ett par diamantringar i pant. Man kommer lätt ifrån en sjöhamn, när man har penningar eller ädelstenar. Redan följande dagen afgick ett fartyg från Havana. Lilia såg häruti Försynens hand, hon fattade en ny plan och tog tvenne platser ombord på dntta fartyg.