Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1856, sida 3

Slycke AnceLdot. En ung man tittade, under en kolmörk afton, ut genom ett öppet fönster och yttrade dervid åt en person, som stod bakom honom, inue i rummet: I qväll är det så mörkt, att man skulle kunna få en örfil, utan att veta af hvem. — Ja, det har du visst rätt uti, svarade en röst utifrån och den unge mannen fiek dervid en örfil, så att han med både smärta och förtret drog in hufvudet igen. Voltaire hade en så stor afsky för sådana personer, som gjorde många frågor, att han ofta gick bort, då han såg dem komma. Till en man uti Geneve sade han en gång: Min herre, jag är rätt glad att se er hos mig, men jag säger eder förut, att jag vet ingenting af allt, hvad ni frågar mig om. Stark kärlek. Arfvingarne efter en utan bröstarfvingar afliden bondhustru i Småland instämde för några är sedan till Norra M—e häradsrätt den aflidnas man, med påstående om utbekommande af hustruns giltorätt. För att mota detta anspråk yrkade enklingen, i uttagen genstämning, ersättning af käranderna, bland annat, för det han, som högt älskat sin hustru, efter hennes död sörjt henne så häftigt, att han i tre månader varit oförmögen till arbete, hvarföre fordrades 24 sk. bko om dagen, med sammanlagdt 45 rdr samma mynt. En på nöjen begifven fru. I Köpenhamn hade en sådan fru satt sig i sinnet, att för hvilket pris som helst komma på en maskradbal; men i kassan funnos inga penningar, och hennes man var på klubben. För att nu likväl kunna besöka balen, sändes en dunbolster till assistansen; för de derför bekomna penningarne hyres en maskradkostym och nu bär det af till balen. Mannen kommer hem, får af pigan veta hvad som skett, sänder å sin sida en hufvudkudde till assistansen, hyrer sig för de der erhållna penningarne en domino och skyndar till samma bal. Snart upptäcker han sin hustru, hvilken var klädd såsom Tyrolska, och dansar med henne, såsom obekant mask, så att hon slutligen frågar honom: Moen hvem är du då, mask? — IIvarpå denne svarade: IIufvudkudden dansar med dunbolstern.? En politisk foltasigen. Den skandinaviska turist, som utgifvit ronian in Norway, säger sig af en Kvan på Vadsö år 1853 hört berättas följande politiska folksägen: Czaren lät säga kung Oscar, att han cj längre skulle vara motsträfvig, utan låta Sverige och Norge införlifvas med Ryssland. Kung Oscar skref i stor ångest till drot ning Victoria, och hon varnade ezaren som sig borde. Då ville ezaren genast draga svärdet emot Engelsmännen; men drottning Victoria sade: Det är mig icke riktigt lägligt nu; vänta blott ett är? Men Nicolaus blef ond och sände Victoria en säck korn, jemte den helsningen: I denna finnas flera korn än du kan rikna, men icke flera än jag har soldater, och om de icke räcka till, så har jag än en si soldater att skaka ut öfver korn och med tillsägelse att han skulle stoppa det i sin mun samt följande helsning: Min här är liten som pepparkornet; det kornet biter skarpt, och äfven min här skall bita dig skarpt, ja, skarpare än du kommer att tycka om. Då betänkte sig Nicolaus och uppsköt striden ett år. — — —— Nu sände Victoria till Nicolaus ett peppar