Ädla Svea! o du, som från klippa och strand Räcker väldige Nore din trofasta hand, Gif oss än i årtusenden moderligt skygd, Gif oss frihet och bröd, gif oss ära och dygd. Och som hittills du fostre, i seklernas tal, Ej blott söner som hedras i kämparnes sal, Men ock söner, som, långt ifrån fjellkantad nord, Flyga ut, liksom fåglar kring grönskande jord Och, belysta af ryktets lifgifvande bloss Komma lagerbekröata tillbaka till oss. Wilhelmina.