Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1856, sida 1

llavanesi kan Lilia. Berättelse af Mery. (Forts. tr. föreg. R:r.) Lilias ansigte uttryckte icke det ringaste beklagande; hon atod på styrbordssidan och stödde sig emot relingen; hvar gång vågorna öfversprutade henne med sitt skum, log hon och skakade vattnet ur sina lockar. Ilon tycktes tillochmed finna behag i denna lek, och då vågorna läto alltför länge vänta på sig, tycktes hon blifva otålig öfver occanens oefterrättlighet. Svärfadern kunde icke längre hålla sig tillbaka; med möda lyckades han komma fram till henne, och sade med den bittraste ironi: — Skulle ni väl i detta ögonblick emottaga Ilavanas thron, om man erbjöde er densamma? — I detta ögonblick, svarade Lilia, skulle jag afslå den två gånger. En ofantlig våg slog upp öfver dem båda och kastade sitt snöhvita sknm in öfver däcket. Lilia, som ett ögonblick varit öfverhöljd af vattenmassan. syntes åter, skön och segrande. såsom den ur hafvet uppdykande Venus. En strandning kunde emellertid icke undvikas, äfven om kaptenen varit än så skicklig. Det lyckades dock styrmannen att kringsegla den sfruktansvärda udden och att sätta fartyget på en sandbank i en liten närliggande hafsbugt. Stöten var dock s4 våldsam att fartyget remnade. — Klart vid båtarne! . I