Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1856, sida 1

Götheborgs Rånhus den 29 Nov. 1856. Borgmästare och Råd. (13609) i Pro Patria-malet. Läsaren torde erinra sig det upprörande mål, som för något öfver ett år sedan anhängiggjordes inför hufvudstadens rådhusrätt, med anledning af den behandling fattiga barnaföderskor rönte å sällskapet Pro Patrias barnbördshus. Då de närmare omständigheterna vid detta mål torde fallit mången ur minnet, torde en kort sammanfattning af dess hufvudmomenter vara nödig. En hustru 8derberg hade å öfverläkaren vid barnsbördshuset, prof. M. Retzius fordrat ansvar för det hon, som varit intagen å nämnde barnsbördshus från den 15 Mars 1854, då hon förlöstes med ett lefvande flickobarn, till den 27 i samma månad, derstädes blifvit vanskölt och tillskyndad lidande. Under ransakningen härom utreddes, dels att hustru Söderberg under sin vistelse å nämnde barnsbördshus varit i behof af, men, oaktadt derom gjord framställning, icke erhållit vård af någon läkare; dels ock att prof. Retzius, fastän honom i egenskap af direktör eller öfverläkare vid barnsbördshuset, ålegat att hafva närmaste tillsyn öfver och förordna ang. den med detsamma förenade sjukvård, äfvensom att, i händelse af eget förfall, draga försorg om att hans skyldigheter blefve af annan person fullgjorda, latit komma sig till last, att under en tid, då han sjelf af ögonsjukdom var hindrad att infinna sig, hafva uraktlåtit att vidtaga någon åtgärd till uppehållande af sjukvården å barnsbördshuset. Här var således ett barnsbördshus, utan all sjukvård, å hvilket intagna barnaföderskor kunde vanskötas huru mycket som helst och dö af brist på läkarevård. Till detta bevista faktum, som i sin nakenhet är upprörande nog, svarar kongl. Sundhets-kollegium, — märk väl: Sundhets-kollegium, helsovärdens upprätthållare, högsta korporat ionen af hufvudstadens låkare! — att det visserligen vore en anmärkningsvärd brist i anordningarne vid barnsbördshuset Pro Patria, att derstädes till vård intagna barnsängsqvinnor ej ägt daglig tillsyn af läkare, eller ens på begäran en sådan erhållit, men kunde för öfrigt icke upplysa, huruvida något lidande till följd af denna brist tillskyndats hustru Söderberg, hvarför ansvar eller ersättning borde drabba prof. Retzius, hvadan ock hustru Söderbergs klagomål af rådhusrätten ogillades. Detta var det ena. Det andra är dock långt betänkligare. Mot samme prof. Retzius riktade poliskonstapeln Samuelsson ansvarspåstående för den behandling, som öfvergått hans i hustru och hvilken, enligt hvad blifvit bevisadt, varit följande: Samuelssons hustru förlöstes å ifrågavarande barnsbördshus den 26 Mars 1854 från ett lefvande gossebarn; kände sig derefter icke illamående förrän den 2 och 3 April, då hon, som förut fått stiga upp och tillfredsställa siUA AnmDt t— 26wLs