Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1856, sida 1

stupa på däcket och öfverlemnade fartyget ät Försynen, dä hvarje mensklig ansträngning var onyttig. Kaptenen gick ned i sin hytt, för att studera Sjökortet; familjen EIbonza beredde sig till döden; Lilia gjorde icke en gång orkanen den iran att betrakta den, utan satt och tänkte på flydda dagar. Försynen, som är den ende riktiga styrmannen under sådana förhällanden, utbredde sina moderliga vingar öfver fartyget och höll det upprätt på böljornas toppar, hvarje gång det hotade att begrafvas i hafvets djup Stundom hafva s:ormarne det goda med sig, att de föra fartyget framåt med en hastighet, som vida ölverträffar vindens. Orkanen tog nötskalet i sina vingar och förde det framåt, femton mil) i timman, emot dessa aflägsna farvatten, dem geograferne känna så litet till. Vid daggryningen följande morgon blåste ännu en häftig storm, men elementernas vilda raseri hade upphört. Den spanske kaptenen, som genom protektion blifvit befordrad till denna grad, var fullkomligt på sin plats, så länge en orkan rasade, som gäckar alla nautiska kunskaper; men nu, då orkanen blifvit aflöst af en storm, visade sig hos honom en osäkerhet och obestämdhet, som var längt ifrån lugnande. Morgonrodnans gryende ljus visade, att man var i det farliga grannskapet af ett land, som en matros förklarade vara halfön Yucatan. Kaptenen tackade matrosen och sökte efter namnet på kortet och i en geografisk handbok, der han fann följande upplysning: ) engelska mil, af hvilka omkring 6 gå på en svensk. Ötv. anm.