Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1856, sida 2

Red:n hav ifrån en aktad sosterlandsvän och musiker emottagit följande uppsats: Skandinaviskt Uvmsarium. Tid efter annan hafva män, begåfvade med kunskaper, konstsinne, snille och fosterlandskärlek egnat sig åt den Skandinaviska fornforskningens olika grenar och derigenom vidgat synkretsen öfver hänsvunna tider, om hvilka historien till en del endast dunkelt och sagolikt har ägt något att förtälja. 1 dessa förtjenstfulla bemödanden hafva, särdeles i nyare tider, de trenne nordiska folkens fornforskare broderligt räckt hvarandra handen, så att hvad som i det ena af dessa länder har blifvit bearbetadt i antiqvariskt och historiskt afseende alltid funnit välvilja, intresse och bifall i det andra. Sädant måste äfven förhållandet vara hos trenne folk, hvilka just genom den fortsatta häfdeforskningen småningom vaknat till klart medvetande af att de äro grenar af samma stam, arftagare till samma historiska minnen, samt innehafvare af samma språk, troslära och bildningsgrad. För att nu endast erinra om de lemuingar vi hafva af våra fäders Tonkonst i sånger, som fordom lefvat på folkets läppar, och hvilkas innehåll med sköna och om djup känsla vittnande melodier blifvit räddade ur glömskans natt af våra inhemska samlare, Geijer, Afzelius, Richard Dybeck m. sl., hafva dessa med bifall och hänryckning blifvit emottagna icke allenast i hela Skandinavien, utan äfven inom andra länder, hvilkas tonsättare förstått att tillegna sig dem såsom motiver för sina modernt-musikaliska bearbetningar. Såmedelst hafva ett stort antal af Skandinaviens PFolkvisor blifvit återgifna åt samtiden såsom allmänt värderade tonskatter. Erkännande förtjensten hos dem, som bevakat vår bördsrätt till detta melodiska arf, hvilket i toner återgifver våra frejdade förfäders känslo-yttringar, i jordisk kärlek, glädje och smärta, måste man beklaga att vi endast äga en högst ringa och ofullständig kännedom om deras religiösa sånger, begagnade vid gudstjensten och den enskilda andakten under medeltiden, så mycket värderikare i kultur-historiskt och tonkonstnärligt hänseende, som många af dessa hymner under Christendomens första tider voro författade på landets eget språk samt flera af de skönaste melodier kyrkan äger, För att åt samtid och efterverld bevara. den rika skatt af hymner och seqventier, hvilka funnits i Norden under medeltiden, dn barn af denna tid. har en ung svensk tonkonstnär, Herr B. IV. Hallberg, Örgelnist i Landskrona, företagit sig det vidt omfattande arbetet, att ur de trenne nordiska rikenas samt Islands och Finlands lemningar af medeltids-kyrkosånger skripterna taga noggranna kopior och utgifva dem såväl i sitt ursprungliga skick, med bifogande af den latinska texten, som äfven att låta dessa hymner med en omsorgsfull harmonisk behandling framträda med underlagd Svensk och Dansk text, öfversatt från Latinet. Utgifvaren af Skandinaviskt Hymnarium, hvilkens varma konstsinne och lyckliga förmåga som tonsättare är css väl bekant, har icke allenast med fit och allvar studerat dre kompositörers odödliga arbeten, utan äfven sjelf gjort sig fördelaktigt känd genom åtskilliga verk i kyrkostil, hvilka såväl hvad formens korrekthet, som harmoniernas rikedom och melodiernas skönhet beträffar, med allt skäl intaga ett högt och aktadt rum bland inhemska kompositioner. Detta allt ingifver oss den grundade förhoppningen att han är sin åtagna uppgift vuxen samt att han med noggranhet, sakkännedom och I smak skall lyckas i återgifvandet af dessa gömda, vidt kringspridda tonlemningar, dessa för det christliga sinnet andaktsväckande gengångare från en förfluten tidsålder. Såsom bevis att det här anmälta företaget redan vunnit skandinaviskt intresse, må nämnas, att detsamma redan i grannriket Dan1 I EE göra insamlingar, samt ur de åldriga manu