Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1856, sida 1

—— llavanesiskan Iilia. Berättelse af 4sery. Havana är måhända den mest förtjusande ö i verlden; den är en doftande blomsterkorg, den oceanens nymfer tyckas hafva glömt på böljorna, och den Gudomen laggt för ankar der till eviga tider, lik ett fartyg, som slutat sina färder. I en mera aflägsen del af Havana finnes en dal, som heter lag Ginestas; den är en hänförande plats, som beskuggas af Magnolier och sekelgamla citronträd; i yttre ändan af denna dal ser man hafvet, såsom en omätlig safirblå spegel, hvilken lifvas af de hvita segel, som vinden förer ifrån Azorerna till mexikanska hafsviken. Det rika plantaget vIa Ginestas tillhör familjen dEIbonza, hvilken försett Havana med flere guvernörer. Det väckte således ett ofantligt uppseende, då Lilia, en ung flicka af utomordentlig skönhet, blef gift med grefven af Elbonza; bröllopet varade i tjugutvå dagar, och man dansade lika många nätter. Kreolerne likna Indianerne: de hafva stor lust att roa sig, men förstå icke att sätta gräns för sin munterhet; en bal, som varar blott en natt, kan icke lifva dem; men hafva de väl en gång riktigt börjat, så kunna de knappt sluta. Lilia och hennes unge man voro det lyckligaste äkta par: sötebrödsdagarna togo ingen ända. En dag mätte isynnerhet hafva för evigt inpreglat sig i Lilias minne. Ilafvet rullade sitt glänsande silfver emot stranden; aloerna, de spanska jasminerna och de chinesiska rosorna spridde sin vällukt,