Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1856, sida 3

— Å HISA IIISLAIHIC med TOnom. Vice talmannen upplyste att man i konstitutionsutskottet anmärkt denna instruktion, men att osäkert vore hvad följden deraf kunde blifva. De i detta plenum väckta motioner uppgingo till ett antal af 105. AAA. lÄ inrikes NVymeter. Rötehorg. Gårdagens representation å vår Theater, gifven till förmån för Hr G. Dahlqvist, var besökt af nära fullt hus. Man återsåg här det städse med intresse sedda skådespelet af Jolin: Strid och Seqer, ett skådespel, som, hvad man eljest deremot må hafva att anmärka, i hög grad fängslar uppmärksamheten. Det är, i korthet uttryckt, en invecklad roman, framställd på scenen. De många vidunderligheter här förekomma, hindra dock ej att ju många scener äro af en ypperlig effekt, särdeles som här anslås ädla strängar i våra bröst. I utförandet framstodo: Hr Dahlqvist, som här har en af de roller, hvilka särdeles egna sig för hans talang: hr Deland; hr IlanssSon, som utförde sin rol med både värdighet I och värme: hr Almlöf, som var en ganska lyckad Mercurius, samt fru och mille Deland. De öfriga rolerna röjde blott alltför mycket bristen inom hr Delands sällskap på tillräckliga förmågor, att fylla de roler, som kunna . . . ve : I synas vara mindre vigtiga, men dock äro nödvändiga, om icke accessoirerna skola alltför mycket störa intrycket af det hela. IIrr Dahlqvist och Hansson blefvo efter spektaklets slut inropade. Uppgiften att representationen var herr Dahlqvists afskeds-recett ingaf oss föreställningen, att hr D. icke vidare skulle för denna gång uppträda på vår theater. Nu är detta emellertid icke fallet, emedan hr Dahlqvist kommer alt deltaga i ännu ett par representationer före sin afresa. — Ur Aftonbladet med dagens post meddela vi följande: Uti det af justitie-ombudsmananen emot krigsfiskalen Bennich väckta åtal för hans tagna befattning med frågan om underlöjtHd Hd Hd nanten friherre Falkenbergs bekanta förhållande har krigshofrätten, genom utslag den 20 November, förklarat krigsfiskalens behörighet vara grundad på krigsartiklarnes tydliga stadgande; hvarföre justitie-ombudsmannens påstående ock blifvit lemnadt utan afseende. Efter hvad A.B. från tillförlitligt håll I erfarit, lära krigshofrättens ledamöter varit ense om detta beslut. Chefen för statens jornvägs-an äggningar öfverste Ericson, hade till sistl Fredag kl 11 f. m. inbjudit riksständens ledamöter att på stora börssalen afhöra ett föredrag rörande Jernvägs-anläggningarne i riket. Ett högst betydligt antal riksdagsmän hade efterkomn it inbjudningen, hvarjemte en mängd andra personer infunnit sig och fätt tillträde till salen. Der fannos i en mängd exemplar tillgängliga af öfverste Erieson uppgjorda kartor, dels öfver de af honom föreslagna jernvägs-anläggningarne samt redan befintliga eller projekterade kommunikationer till lands och vatten i allmänhet uti hela mellersta och södra delen af riket, dels särskilt öfver Mälaredalen, med utsatt folkmängds-antal och egendomsvärde i de olika trakterna, till ledning för omdömet vid afgörandet af frågan om vestra stambanans dragande norr eller söder om Mälaren. Dessutom funnos äfven exemplar af en plankarta öfver Stockholm å hvilken voro utmärkta banornas sträckuing genom och sammanlöpande uti hufvudstaden. Sedan under någon stund tillfälle varit lemnadt de närvarande att taga kännedom om kartorna, tog öfverste Ericson ordet. Uttalande sin tillfredsställelse öfver att se en så i stor samling af riksständens ledamöter närvarande, hvari han fann ett vittnesbörd om det intresse hvarmed jernvägsfrågan, troligen den största och vigtigaste som varit underståld ständernas pröfning, nu omfattas, och erinrande derom, att hans afsigt nu ej var att i allmänhet söka ådagalägga nyttan afjeriwägar, då konung och ständer genom förut fattade beslut redan afgjort frågan derom huruvida Sverge bör hafva jernvägar eller ej, öfvergick han derpå till uppläsande af det omfattande och detaljerade betänkande, han till civildepartementet ingifvit rörande de jernvägsanläggningar i riket, som böra af staten bekostas, på hvilket betänkande den kungliga propositionen i ämnet är till hufvudsaklig del grundad. Föredraget åhördes med spänd uppmärksamhet, och vid dess slut trängdes man kring talaren för att betvga