lyckliga skärmytslingar och är ännu för ögonblicket i besittning af en del af denna kust och derigenom till sjös i förbindelse med Turkiet. Hans fördelaktigt posterade korps räknar några tusen stridsvanda och väl beväpnade krigare, emot hvilka ryska trupperna blott kunna långsamt framrycka, emedan bergslandet erbjuder allt för många terrängsvårigheter, och ingen flotta numera finnes som skulle kunna underlätta operstionerna. Berättelser från Konstantinopel hafva framstält sakernas ställning annorlunda; de förvandla små trällningar i slagtningar och stora segrar, och små trupper i armöer. Afven så öfverdrifna äro de sista underrättelserna från Konstantinopel af den 6 Nov., enligt hvilka Sefer Pascha skulle i spetsen för 20,000 man stå vid Szukeruk (Issa-Izak) och ämna anrycka emot en rysk korps af 25,000 man. Sefer förmår lika litet sammanbringa och underhålla 20,000 man på ett ställe, som 25,000 ryska soldater jemte tross och proviant kunna framtåga på bergsvägarne, isynnerhet i denna årstid; begge härarne skulle dö af hunger, innan de bekommo hvarandra i sigte. Sefer är, i trots af det understöd, som han sjöledes kan erhålla från Turkiet och England, vida mindre farlig för Ryssarne än Schamyl, hvilken han är betydligt underlägsen i talanger och inflytande. Schamyls kamp var icke blott en politisk, utan tillika ett religionskrig. Denna basis fattas Sefer fullkomligt; han åtnjuter dessutom som turkisk pascha intet riktigt förtroende hos bergsfolken, hvilka lika litet vilja vara turkiska som ryska undersåter.