Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1856, sida 2

terimsstat, enligt rikets ständers beslut vid förra riksdagen. Kriyshofrätten: Krigshofrättsråd rr kr 1 skreteraer... 20021 2.500 1 krigsfski.. 20021 2,500 (I notarie indrages) . . . . . . ö 2 kanslister, hvardera ss eo 507 1,000 Utomdess begäres för fångars vård och underhåll en förhöjning i det n. v. anslaget (l, 155,000 Rdr R:m.) af 195,000 rdr årligen, så att denna utgiftstitel blefve årligen 1,350,000 rdr, hvartill den under de 3 sistförflutna åren uppgått, i hvilka utgifter Reg:n icke anser sig kunna hoppas någon minskning. Andra hufvudtiteln skulle sammanlagdt ökas med 348,460 rår årligen, hvartill komma extra utgifter af 150.000 rår för 3 år till nya cellfängelser samt 140,000 rdr på en gång, för att kunna verkställa löneförhöjningarne med 1857 års början. Vi känna icke de här ofvan upptagna ämbetsverken tillräckligt, för att veta i hvad mån de föreslagna löneförhöjningarne kunna anses nödvändiga, eller om de icke kunde mera ändamålsenligt vinnas genom samma verks omreglering. Att justitieråd åtnjuta 8000 rdr och älsta hofrättsråd 5000 rdr res om året, är visserligen icke öfverdrifvet. Men hvad man med dessa löneförbättringar åtminstone borde äga en borgen at vinna, volc en snabbare lagskipning, så att icke, såsom nu inträffar, mål dröja i Hofrätten under åratal, ja t. o. m. brottmål, i hvilka personer i afvaktan på dom dväljas i häkte, få hvila flera månader, såsom fallet t. ex. är med Göta Iloträtt, som behöft flera månader på I sig, blott för att besluta ett nytt vittnes hörande i det Brattbergska målet. Ar det fallet, att dylika dröjsmål, på hvilka menniskors välfärd så ofta beror, vållas af för få arbetskrafter inom hofrätterna, eller på en olämplig arbetsfördelning, må man då, i sammanhang med de nya anslagen, på ett eller annat sätt, afhjelpa dessa missförhållanden. Enligt fångvårds-styrelsens berättelse för 1854 utgjorde antalet af vid rikets samtelige fängelser, inbegripet kronoarbetskåren, förvarade personer, vid slutet af nämnde år 4,705. om då medeltalet af fångar under året upptages till 4,700, visar det sig, att hvarje fängslad person årligen kostar staten 287 I Rdr R:m., oberäknadt kostnaderna för sjelfva fängelsebyggnaderna, i hvilka hvarje cell kostar 1,500 å 2,000 rdr args ), således blott i årlig ränta 90 å 120 rdr rgs. Här äro ändock icke upptagna några inkomster af fångars arbeten, hvilka under loppet af år 1854 uppgått till öfver 100,000 rdr rgs. När nu, enligt nyssnämnde berättelse, fånges underhåll, förplägning, beklädnad och sängkläder, pr medium för hela riket under 1854 utgjort 109 rdr rgs, så inses hvilka enorma summor uppslukas af bevakning, administration m. m. Och allt detta oaktadt på flera orter, deribland Göteborg, afdelningar af våra indelta regementen kommenderas till det för dem främmande, förhatliga uppdraget, att vara fångvaktare, med ett dagtraktamente så klent, att äfven dessa soldatar särskilt så skatta till rikets fångvård. Det fordras icke någon öfverdrifven skarpblick, för att inse, att allt datta innebär åtskilligt förvändt, som i sammanhang med anslagens höjande borde på något sätt rättas. Hvad angår anslaget till fullföljande af nya cellfängelser, så torde den lyckliga erfarenheten icke böra lemnas ur sigte, att med ökad välmåga i landet och derigenom ökad arbetsförtjenst brottens antal på dessa två sednaste år betydligt aftagit, hvarigenom redan händt, att ett nytt cellfängelse (i Halmstad), försedt, förmoda vi, med direktör och bevakning, icke innehållit mer än 2 å 6 fångar. Utan att bestrida cellfängelsernas nytta, torde man således kunna erinra, att de böra göras mindre; och icke såsom nu uppföras till ordentliga palatser. Det begärda anslaget af 450,000 rdr på tre år torde derföre kunna nedsättas med åtminstone hälften, särdeles som man redan har dylika byggnader uppförda i de flesta delar af riket, med ett sammanlagdt antal af omkring 1,600 celler.