Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1856, sida 2

Några blickar på den kongiiga prapositionen om Statsverkets sillstand och behol. I. Oaktadt vi väl veta, att Rikets Ständers statsutskott i närvarande stund ägnar regeringens statsbudget-förslag en granskning, som utan tvifvel utföres med både sakkännedom och allvar, torde det dock icke skada, att hvar och en i sin mån understödjer detta arbete, då det lätt händer, att en och annan upplysning sålunda helt oförtänkt framkommer, som icke saknar vigt. Dessutom är det för den allmänna meningens skull nyttigt, att en granskning företages, som icke stannar inom statsutskottets väggar, och hvar skulle den företagas om icke inom pressen? Sedan vi väntat att större förmågor skulle framträda, för att offentligen genomgå den kongliga propositionen, men denna väntan ännu ej blifvit uppfylld, vilja vi, för vår ringa del, söka utreda begreppen om åtminstone vissa momenter af gamma proposition, dels de om hvilka vi händelsevis hafva någon speciell kännedom, dels ock de, hvilka blott behöfva redigt framställas, blottade från alla sofismer, för att kunna rätt uppfattas af den oförvillade sunda omdömesförmågan. Det är, såsom hvar man förstår, utgiftsafafdelningen, som egentligen måste blifva föremål för en sådan granskning. Här möter oss först den ömtåliga första hufvudtiteln, innefattande kongl. hofoch slottsstaterna. Att denna titel är ömtålig, inser äfven af den, som eljest icke hyser någon vidskeplig vördnad för konungsligheten och dess attributer. Om någonsin man bör önska, att fiuna storsinthet å ömse sidor, är det väl här. Ju plågsammare det måste kännas för en sinkänslig monark, att nödgas sjelf framkomma med nådig proposition om ökade underdåniga anslag till sin egen civillista, emedan ingenting sätter honom merai kathegorien af en vanlig löntagare än en sådan begäran om löneförhöjning, ju mera grannlaga blir ämnet ifrån representationens synpunkt som icke bör eller får bevilja anslag af nationens medel till opröfvade eller onyttiga ändamål. Rikets Ständer hafva nu fått det oangenäma uppdraget, att pröfva huruvida vissa I i nåder äskade förhöjningar uti första hufvud: titeln befinnas nödiga. Dessa förhöjningar be stå först och främst i det ofta omtalade an slaget till prins Oscar, i och för hans tilltänk ta giftermål, bestående uti dels ett årligt apa nage af 150,000 rår från Sverge och Norge I deraf det förra landet skulle betala 106,00( I och det sednare 54,000 rdr rgs, dels uti et I rund summa af 246,000 rdr, deraf 150,00( I rdr till inredning af H. K. H:s palats, met möbler, inventarier, m. m. Mycket är reda taladt om detta anslag och mera torde kom ma att derom yttras. Illa har det varit fö ) Enligt af Kongl. M:t nyss utsärdadt bref ti konsistorium i IIernösand, lärer ej den äldste lek torn anses böra uppbära högsta lönen, såvida hana tillika är prebendarius. Om således händelsevis 2:n af de yngre lektorerne äro prebendarier, uppbära de och ej den äldste lektorn. de 2 högsta lönerna.