Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1856, sida 1

I Li I er —— — ——-———T— —— —— Orsaken till denna förändring var en grym farhäga, som på ett bittert sätt gäckade de sällhetsdrömmar, åt hvilka de nyss öfverlemnat sig. Sedan de lemnat Moll, hade Trina redan fem eller sex gånger tvättat soldatens öga; hon passerade ej förbi någon källa, utan att försöka, om den ej egde samma märkvärdiga egenskaper som den första bäcken, hvilken de mött på ljungheden. Men ack! hennes omsorger blefvo för henne sjelf och för den unge soldaten en källa till förtviflan. Antingen denne varit offer för en villa, då han trodde sig se sin följeslagerska, eller att det friska vattnet hade ökat retligheten i hans ögon, nog af, han såg ingenting mer, huru han än bemödade sig att varseblifva skuggbilden af sin älskade. Han kunde slutligen icke mer fördraga dagsljuset, utan kände en häftig smärta i ögonen, hvarje gång då Trina aftog den gröna bindeln. Af denna anledning uppstod småningom hos begge den förfärliga öfvertygelsen, att en grym illusion bedragit dem, och att blindheten var fullständig och ohjelplig. Väl låg ovissheten och dermed äfven hoppet ännu qvar i djupet af deras hjertan, men detta kunde blott någon gång sända en flyktig stråle in i deras dystra tankar. Deras nedslagenhet hade äfven en annan orsak. Sedan morgonen hade de redan gått åtta lieues och voro utomordentligt trötta. I synnerhet voro den blindes krafter uttömda. Försänkt i ett tillstånd af slöhet och vanmakt, följde han, hållande sig vid käppen, maschinmässigt sin följeslagarinna. Hans fötter voro sårade, och om ej hans lifskänsla varit nästan förslappad, skulle han kännt, huru varma BS-öppar sipprade från hans högra sönderskafda äl.