sockenstämma öfverlemna rättigheten art öppna handelsbod å landet; man borde laga så att hvar och en finge köpa der han finge varan för bästa priset, och städerna bo de ej rikta sig på landets bekostnad. Nya motioner värkteaf hr Ekholm I om en bibana j Wäatmanland. 2) Carlbergs förvandling till en spesiel militärskola; at hr Uplag om bortiagande af sista mom af 12 kap. 2 Å8 B. B; at hr Rudling att de till gästgisveriskjuts skyldige må befrias från skyldighet att föra post; af hr Brinck om vilkoren för obligationers belåning at riksgäldskontoret: af hr Eklund om ändring i fattigvårdsförordvingen i fråga om fattigvården; af hr Stolpe 1) om upphätvande af K. F. den 20 Nov. 1845 om lösöreköp. 2) om tillägg i 3 kap. II. B. så, att hus och jordegande stadsbo må kunna vinna burskap; af hr Lallerstedt om bankrörelsens frigörande samt upphörandet af den solidariska ansvarigheten; af hr Bodell om förbud för utförsel af sparrar och läkter. Bondestundet. Till öfverläggning förekom Anders Irikssons för EMsborgs län motion om förändrad uppstillning af fö hufvudttin Johan Johansson från Örebro län hade dan vid förra plenum, då fråga blef om moti nens relbragning. yttrat, att han lika med motionären ansåg olämpligt att anslagen å första hufvudtiteln upptagas under flera särskilta rucriker Han ville att denna hutvudtitel skulle fördelas i två hufvudafdelningar, den ena för anslagen till sjelfva hofbällningen, för hvilka anslags användande iugen redovisning erfordras, och den andra för sådane ansiag, som äro afsedda för någon statens egendom och underkastas redovisning. Och vill han på den första afdelningen hafva blott trenne rubriker: Till H M konungen till II. M enkedrottningen och till II. K. II kronprinsen. Att åt de öfrige medlemmarne af den kongl. familjen anvisa särskilta anslag, ansåg Joha. Johansson principvidrigt och möjligen ledande till sådana obehag, hvarpå historien har exempel att uppvisa Anslagens nuvarande belopp ansåg Johan Johansson fullt tillräckligt, synnerligen med atseende ätven å de 200,000 rdr bko, som konungen år ligen uppbär af riksgäldskontoret. Menyel ansåg det vara af mycken vigt till ledning för utskottets omdöme, att ståndsbröderna så allmänt som möjl gt uttalade sig i frågan IIufrudsakligen ville han förena sig i motionärens åsigt om de olika anslagens sSammanföring; om beloppet yttrade han sig icke. Jan Persson förklarade sig vara ar samma åsigt som Mengel. Anders Persson från Örebro län. ledamot af statsutskottet, uttalade äfven en önskan att ståndsbröderna måtte någorlunda allmänt uttala sina åsigter i frågan. Sahlström uppträdde då och yttrade sis i korthet för motionens principer i allmänhet, hvarpå största delen af ståndsledamöterna med honom instämde och motionen remitterades. Johan Persson, Aestermark, Olaus Eriksson och Auders Larsson från Örebro län väckte alla motioner om jordb-ukets befriande fran väghallningsskyldigheten. Frågan om nämdemins befriande fran reserrskjuts, med anledning af Daniel Danielssons motion i ämnet, väcktes nu ånyo genom en annan notion af Johan Holm från Jönköpings län, hvilken ville ha denna befrielse längre utsträckt än Daniel Danielsson för lagit Emot denna nämdemännens befrielse talade Nils Svensson från Skåne, Nils Svensson från Jönköpings län, Nils Hansson, Peter Jönsson och Jonas Andersson från Östergötland. För befrielse i den inskränkta mening, som Da niel Danielsson föreslagit, nemligen för en st, talade Olot Larsson Irån Gefleborgs lin, Per Nilsson i Espö, med hvilken Lars Rassmusson, Nils Andersson m fl instämde, och Anders Eriksson från Södermanland. Derefter föredrogs en motivu at Nils Svensson från Skåne om upphörandet al beväringens vapenösningar i fredstid, i hvilken många instämde. Lå derefter föredrogs Nils Olssons från Malmöhuslän motion om nedsättande af en komit för utarbetande af förslag till försvarsverkets reorganisation, uppstod en högst litlig debatt, af hvilken vi elter Sv. Tidn återgifva soljande ref ra Sedan Daniel Danielsson från Jönköpings, Johannes Linder trån Skaraborgs och Erik Olsson från Nerikes län instämt i motionen anförde. Petter Jönsson, det han ingalunda var hugad att lemna söner och mågar till att derat göra knektar, hvilka snarare kanske förderfva hvarandra än fienden, m.m. Per ()stman betviflade, att motionen vore motionärens eget verk, och fann med verklig ledsnad, att man ej var nöjd med den utsträckning i exercistiden, man förut fordrat, utan ville gå ännu längre Önskade att motionen atertogs eller afslogs. Efraim Larsson bad Gud bevara ståndet från antagande af denna motion, som skulle förderfva alla. PoF. AMenyel faun, att misstörstånd uppstått om motionärens mening. Då fråga varit om den stående härens förminskning, så måste nationallörsvaret på annat sätt betryggas För att kunna försvara landet, tarfvade m.nskapet lör visso öfning, men icke en sådan. som nu vinnes, nemligen att kunna skjuta med löst krut Man har säst sig vid det förskräckliga, att värnepligten skulle utstr ckas till dem, som fyllt 45 år, men Gottlänningarne äro so dater till 50 års ålder, och man kan tryggt vädja till deras erfarenhet i denna fråga. Layergran från Gottland upplyste. med anledning af föregående talarens yttraude, att ynglingen derstades vid 17 års ålder inträder i ledet, och undergår hvarje år 6 dagars vapen: öpning till fyllda 30 år, hvarefter han står qvar vid vapnet till 50 års ålder. Un derbetälet välje al manskapet. Enligt talarens åsigt vore det en stor fördel för svenska folket om ett dylikt förslag äfven i det ötriga Sverige kunde genomföras. — Tobias Lind bade önskat, att motionen jörordat det norska beväringssystemet, då han velat bitalla densamma, hvilkat han nu icke kunde göra Östman ansåg att man icke borde tro på den förespeglade torminskningen af den stående armen, ty 1812 lolvades detsamma fastän ännu i denna dag ingen minskning skett. Materiella krafter till värt lörsvar finnas nog, blott vi lyckas erhalla skickliga anförare. I eller Jönsson ntrodd atv man, ifall motionen rö te framgång, alltför ojemnt skulle komma att bidraga till tostgrlandets törsvar, då en och annan kunde I försvararnes leder uppställa 5 a 6 söner, och manga icke nagon enda. Eti större stående befäl skulle benöfva anskaffas, och detta skulle kosta betydligt, im. m. ter Nilsson i Espö fann förslaget vara värdt att beta )örunda, och man borde derötver icke uttala någon absolut jörkastelsedom. Ansåg att barnen redan i skolan kunde börja med öfningar under skämt och lek, hvilket -kulle uträtta lika mycket som 11: dagars exercis sedermera. Skickliga skyttar kunde bildas genom skjuteillen. Motionären sann det vara ledsamt att hans motion väckt så mycket motstånd, men kunde ej återtaga densamma, då den, enligt hans åsigt, skulle bidraga till de allmännas och fosterjordens bästa Menyel gendref åtskilliga mot motionen tramstallda anmärkningar, och ansåg allmän narion albeväpning vara den billigaste at alla armer. Darid Andersson från Halland trodde det ttjit att harnen i skolan vandes vid smärre