tydligande af 26 kap. 9,8 kyrkolagen med stadgande, att ingen bygnad må uppföras närmare kvrka än 200 alnar Af biskop Fahlerant: om höjande af redan behefintliga anslag för uppmunrran af skön konst från 2000 rdr bko till 6060 rdr samma mynt — Af biskop Björck om förändrad organisation af domkapitlen, så att dessa skulle bestå af 5 ledamöter. af hvilka 2 skulle utses bland stiftets kyrkoherdar för en tid af högst ett år, utan att kunna efter denna tidsutgång omväljar. och de öfrige 3 bland stiftsstatens presterskap och lektorer eller möjligen i staden bosatte vetenskapsidkare för 5 år, då nytt val borde ske. dock så att samma ledamöter kunde i domkapitlet inviäljas. Af prosten Emanuelsson om statslän af omkring 223.000 rdr bko till sjön Tåkerns aftappning Af lektor Söderberg om tillökning i anslaget för kong!. teatern från 20.000 till 50,060 rdr bko. Af kyrkoherden Skönbeck om ändring i 20 kap kyrkolagen i öfverensstämmelse med biskop Thomanders och domprosten Knös? till 1846 års Kyrkolagsförslag bifogade reservationer, att nemligen vid biskopsval alla inom det lediga stiftet tjenstgörande prester måtte deltaga. äfvensom hela rikets presterskap deltaga i val af erkebiskop. samt att vid erkebiskopsval, det af erkestiftet upprättade förslag måtte gälla såsom 5 röster, men de öfriga stiftens förslag hvardera som ! röst: 2) att undersökning af biskopslönerna måtte anställas och deras storlek, efter medium af hvad de utgjort under de senaste 5 åren, uträknas; att i händelse af ledighet, vid biskops utnämning måtte såsom vilkor fästas, att åtnöja sig med den förändring i in komster en ny lönereglering kurde föranleda, samt att om vid sådan reglering blefve styrkt, att inkomsterna någozstädes skulle understiga hvad till en biskops anständiga afiöning vore behöfligt. lämplig löneförhöjning borde beredas. Af doktor Säve om erläggande af bevillning för egare af hundkreatur. Borgareståndet. Vid remiss till vederbörande utskott at hr Lallerstelts väckt motion om kommunalinrättningar upplyste hr Thome att han så väl af en aktad norrman och stortingsman som ock under den erfarenhet han kunnat samla under sin vistelse i en provins, närbelägen Norge, erhållit de bästa vitsord om den norska kommunal-lagstiftningen TäI. hade ock sjelf tagit kännedom om densamma och meddelades ett sammandrag deraf. Det vore deraf tylligt att hr IIenschen, som i förra plenum varnat mot densamma, blifvit missledd, må hända af embetsmän, som med någon saknad erinra sig den förra centralisationens tider Hr Björk ansåg denna motion särdeles vigtig. Anmärkningen mot norska lagstittningen hade troligen härledt sig derifrån att denna ej utgår från den rätta cerunden, socknen Vi — som hafva denna böra bibehålla den, på det folket Jellt så vidt möjligt må få ordna sina förhållanden. Först för de större komunerna böra representanter inträda. Man borde dock förekom ma att ej denna representation komme i kollision med riksrepresentationen. IIr Danielsson instämde i motionens syfte, såsom bäst ledande till folkets politiska upprostran. Enligt talarens sörmenande skulle det ej skada om länsrepresentationen först finge yttra sig om en mängd förslag, som skola underställas riksrepresentationen Nya motioner väcktes: af herr Wallenbery 1) om änJrinz i stadgandet om magistratspersoners arfvode för bouppteckning, 2) om lagbud, som stadga tydlig skilnad i transporträtten mella förskrirning till viss man eller ordres samt förskrifning till innehafvaren; 3) om de qvantiteter silfver och koppar, som böra inga i det nya myntet m. m; af hr Berglund, om anslag till bibana i Bergslagen; af h Upliny, om en förordning om inteckning af nyttjanderätt till hus i sta; af hr Äurän, om utvidgande af rättigheten att idka handel och handtverk; ar hr fhome, om upphafvande at kongl. kungörelsen den 7 Februari 1852, svm tillåter länsstyrelsen att efter omständigheterna prötva ansökningar om rättighet att idka landthandel; Af hr UdaSSÄlroth, om anslag till en lägre landtbruksskola i södra delen at Elfsborgs län; — at hr Björk, 1) att stadgandet i 3 handelsbalken, att icke någon må idka handel och handtverk i samma stad, må upphöra; 2) om borttagande ur bränvinsförordningen af åtshilliga inskränkningar för större brän nerier; 3) om antagande al 1847 års förslag till sjölag; 4) om utvidgad testamentsfrihet i stad; at hr Loma om ändring ar 20: 3 vyggningsbalken, så att byggandet af hus åt prest i stad må åläggas alla stadsboer — At br Ifhome, 1) om anslag till utdikning och altappning af sjöar i de 6 norra länen; 2) att Göta kanalbolagets aktier må af banken och riksgäldskontoret belanas med 40 proc.; — af hr Lallerst dt, om åtgärders vidtagande ul regeringen till erhållande af teleCraflinie melian Skåne och Rägen; — af hr Ekhobn, om ersättning till Westerås stad för minskade vagpenningar, bordlades: — af br Rydin, om utvidgning at borås tekniska elementarskola; — af hr Fridstedt, om anslag till nödiga bygnader vid Wenersborgs hamn; — ar hr kooth, om anslag til jernväg till Landskrona och Helsingborg, anti..gen såsom hufvudeller bibana, med anslutning till den redan beslutade södra stambanan; — af hr Stenqvist, om anslag till en hamn i Nyköpings län; — af hr Danielsson, om anslas till fullvordande at slussarne i Klara elt; at hr hden, om prescriptionstids bestämmande 1 brottmål; — af hr BDodall, om lagstiftning till inskränkning af sågverksprivilegierna i Norrbotten; — af br Hellerbery, att nägra extra notarier i hiolrätterna må uppföras på ordinarie stat samt om hofrätternar omorganisering; — af hr la larstallt att Skenninge stad ma 1å behålla ett derstades fallet dana-ars I ett påföljande plenum, då hr Schwan förde ordet, diskuterades br mAarens bordlagda motion om u vidgad handelstrihet. hvilken framkallade flera talare. IIr VeascCren sömte i handtverkeriernas och hr HLaMIelsso i handelns intresse bekämpa motionen I synnerhet sastade sig den senare vid landthandelns missbruk genom bränvinshandel, hvarlöre sockenstämma borde vara beritigad att afgöra ansökningar att rtå idka laudthandel. Hr leonhlal hade ingenting emot sjeliva förändringen, med vilkor att de hinder borttoges, som ligga i vägen för städerna att konkurera med landet, men så länge städerna saknade nederlagsoch transitorätt ville tal motsitta sig hvarje utvidgning af landthandeln. Hr 550 dell var också vän af näringstriheten såsom princip, men för närvarande ledde den, enligt tal:s förmenande, till borgare-tandets politiska vanmakt. Så länge våra nuvarande grunalagar bestovse ville tal. i sina komitenters intresse motsätta sig motionen. Hr Bäckström var också af den tanke, att handelsfriheten ledde till städernas, i synnerhet de af 5:te klassen, undergang, hvarföre han alstyrkte motionen. Hr Berglund menade slutligen att lanäthandeln ber dt allmogens i bergslagen undergång och hr fessciyren, som yttrade sig i samma syftning som de föregående talarne, tyckte att, så länge de andra stånden ej visade någod lust att afstå från sina privilegier, det ej vore skäl jör borgareståndet att handla — — 0