vida den eller den religionsläran är af Gudi eller ej. — Och hvad beträfsfar det der ifrandet för den rena, oblandade Lutheranismen, så — månne icke det är likaså klandervärdt, likasåmycket stridande mot det rätta, som då katolikerna eller baptisterna ifra och fäkta för sin läras framgång och fromma? Hvilken större rätt hafva vi att försvara vår lära, än t. ex. baptisterna sin? Ilärpå skulle du kunna svara. Jo, vår lära är den rättta, men baptismen är en villfarelse. Men, ser du, Lars! det beror på huru vi uppfatta bibelns mening, och denna uppfattning beror åter på hvars och ens olika själsboskaffenhet. Och huru olika bibelns mening uppfattas, kan man se af de 100-tals olika trosbekännelser, som finnas i kristenheten, Bra dumt och okristligt vore väl det, om man påstodo, att vår lära är den enda rätta och sanna. Så tänker ej heller en verklig kristen, utan han tänker ungefär så här: När jag beflitar mig om att fatta och förstå sanningen i Kristi ord och låter denna sannings strålar lysa mig på min väg till evighetens land; när jag i allt söker ställa mig till efterrättelse Hans röst, som talar i mitt inre och i det uppenbarade Ordet, och detta hos mig verkar kärlek till allt godt, stort och skönt, som ter sig för min yttre och inre blick: — då är jag ej stadd i någon villfarelse, jag må tillhöra hvilket religionssamfund som helst. Tham har för sitt förslag rönt många ledsamheter både af ståndsbröder och tidningarna. Måtte den upptuktelse ban fått, lända honom och hans liktänkande till efterrättelse och förbättring! — Jag vill icke ondgöras på presterna — bevare mig derifrän! —; jag önskar blott, att de måtte uppfylla sina pligter såsom Kristi tjenare — icke springande dens ärender, som går omkring såsom ett rytande lejon, för hvars listiga anfall vi alla må taga oss till vara, så mycket mer som han ibland förskapar sig till en ljusets ängel och slår omkring-sig med lösryckta bibelspråk, hvilka kunna sjungas på hans egen högst obehagliga melodi, hvilken m lodi dock mången låter inbilla sig vara en Gudi behaglig sång. Måtte allt ondt — ljusets fiender, sanningens vedersakare, djefvulen och allt hans anhang — försvinna såväl från Riksdagen som från alla vårt kära Sverges gränser! Amen. Mer skall du få höra ifrån mig nästa onsdag. Broderligen — — n. Stockholm den 15 Nov. 1856.