vi. inn raraude riksmöle. (Red. Denäget meddeladt.) Min bäste broder Lars! ) — — Du ber mig berätta hvad som tilldrager sig vid riksdagen, dertill har jag hvarken tid eller lust förrmen än jag kommer hem, ty här tilldrager sig så mycket att val jag i bref skulle göra dig bekant med all:, så blofve det nödvändigt, att bvarje pistuag skicka dig långa epistlar. Men hvarföre läser du icke tidningarne, som utförligt 1edogöra for alltsammans? Dor kunde du få di. nyfikenhet tillfredsstäld och dessutow skulle lasningen tillskynda dig och dina grannar ett nöjsamt tidsfördrif mellan arbetsstunderna på logen. Jag är icke se deles nöjd att du och våra gelikar derhemma, likamed, i allmänhet så litet besom våra otändsbroder fatta sig med tidningsläsning. Tidningarnes värde är ingalunda ringa, och jag önskade att i hvarje bondhus i hela vårt land fannos personer, som vid lediga stunder sysselsatie sig med läsning al goda tidningar och böcker. Ty derigenom får man veta, hur det står till i verlden med saker och ting; man får höra uttalas olika meningar och åsigter; man göres bekant med tidens frågor och strider, så i andligt som lekamligt hänseende; man får känna stora min, som kämpa för höga ändamål, hvilka, da striden är vunnen, belordra otaliga menniskors valfärd och lycka; man får ock lära: känna småsjälurnes på vår jord bemödanden att ligga hinder i vigen för det godas framgång: man får se och hörs: huru ondt och godt, mörker och ljus utkampa med hvarandra sörtvislade strider: — och, ser du, under det man gör sig bekant med allt detta, stärkes ens egen omdömesförmåga, blicken skärpes, synkretsen vidgas allt mer och mer — och man erfar omsider att man lefver och dertill: att man har ett mål att lefva Jor, ett stort uppdrag att verkställa i lifvet, ett uppdrag så vigtigt, att den som ständigt lefver i okunnighet om hvad som rörer sig omkring honom i tankens och materiens verld, icke ens har en aning derom — och framlelver derfore också sitt lif nästan som — oxen. Man må säga hvad man vill om tidqningspressen, såsom att den väcker ocnighet emellan regering och folk, förorsakar fritänkeri m. m., som jag för några dagar sedan hörde ett par herremän (en adelsman och en prestman) yttra sg i cnskildt samtal; men min fasta öfvertygelse hirutinnan är den, att en fri tidningspress är en af de dyrbaraste egodelar ett fritt folk kan vga; och vore det en stor olycka om några onaturliga band lades på detta medel till upplysning och sanningens framhällande i ljuset. Alla som älska allmän upplysning och vilja framåtskridande i alla lyckobringande riktningar, als a också tryckfriheten såsom upplysningens bundsforvandt, och anse alla slags anfall på densamma såsom voro anfallen riktade på folkens raåttmutiga frihet. Om ock en eller annan tidning skulle, såsom här i hufvudstaden är fallet, tillåta sig ett ovärdigare språk eller på trätlystna kärifgars vis utan skonsamhet anfalla personer, å ehuru jag i allmänhet ogillar ett dylikt förfarande, tror jag det dock medföra sin stora nytta; ty det fiunes vissa personligheter, som icke låta förnuftskäl verka på sig till förbättring och rättelse i sina många snedsprång, utan hallstarrigt fortfara att med vett och vilja handla orätt. Kommer så en tidning och utan krus säger dem midt i synen hvad de gå för, hvad de hafva gjort och hvad de hafva att göra, så händer icke sällan atf de, till sin den och andras båtnad. besinna hvad deras frid tullhörer och att de åtminstone vakta sig att begå uppsätliga synder. Ty dessa personer -ätta mesta värdet på sitt rykte, huruvida det är tll deras fördel eller ej; deras samvete, um de hafva något, är för dem ingenting betydande. På sådana karakterer verkar grofkornigt tidningsspråk ofta — välgörande, helst de starkt frukta för alltför grofva och mörka fläckar på sin äras — Skaffa dig tidningar och läs, och uppmana äfven grannarna att följa exemplet. Kostnaden, som häraf uppstår, blir obetydlig, om flera af er, 5 å 6 t. ex., slå sig tillsammans och deltaga i prenumerarionsasgiften. Oh hvad beträffar tillfaller till ening. så felas er ej sådana. De erbju das nu, under vintermånaderne, hvarje qväll vic brasans sken samt om söndagseftermiddagarne. Och hvad skulle väl vara nöjsammare för er än att hvarje vecka få utförliga underrättelser om, huru vi, edra ombud, häruppe i den stora staden, bråka, diskutera, och väsnas — allt för sosterlandets väl! — Skulle i riksdagsunderrättelserua några ogena-ord och talesätt förekomma, såsom t. ex. plenum, motionev, utskott-, mo tionen begärdes på bordet eller: motionen remitterades till — utskottet-, o. s. v.; så kunnen J ju om betydelsen af dessa ord och talesäti förfräga er hos vär kyrkoherde eller skollära ) Med undantag af ett och annat iättadt fel i staf12— 1132100 AA.