trängsel. De voro redan öfverlastade af Whisky, och enhvar ville nu traktera sina vapenbröder: Kom hit och få dig en kläm du .. Det är bättre bränvin det här, än den lanken vi fingo i land. Kom nu, gör dig inte rar. Du är väl en af våra, eller hur? Kom inte hit och stick näsan i vädret, hör du det. Det kan du öfverlemna till de packet Yankeerne derborta i östlandet. Är det någon af det slaget här, så är det bäst att han packar sig bort i hast, eljest skall han komma fortare ut än han kom in. Lukta på den, min gubbe, (lekande med en pistol) det är inte första gången dan här sett en Yankee. Vi ska inte ha någon af det slaget här, säger jag. Har ni inte plats hemma, kanske? Ingen lagkluddare och negerförgudare här, säger jag. Vi ska elda åt dem, så att de ska få hett nog, säger jag. Kom hit, gossar, kom hit och drick. Här är vägen, min gubbe lille, kom hit och få dig en kläm! Och på detta sätt höll man ut långt inpå natten. Men jag bryr mig hvarken om att påminna mig eller upprepa sådana samtal; jag har varit nödsakad att utesluta de fagsansfulla hädelser mot Gud, hvilka afbröto icke allenast hvarje mening, utan till och med hvart annat ord. Andra sutto och spelte kort samt grälade öfver sin förlust; några hade kastat sig på kajutgolfvet, der de lågo och sofvo. Omkring 200 personer befunno sig ombord, och då det var tydligt, att största delen måste komma att sofva på däck, skyndade jag mig ned för att försäkra mig om en koj och om möjligt få nattro. Jag var förut någorlunda van vid dylikt resesällskap, så att jag endast då och då blef väckt, när de stojade öfverljudt vid spelbordet eller disken. (Forts.) 2WWWW. U-——8