Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1856, sida 3

på kroppen för dess anbringande. MMO som jag sedan erfor, gjort sig skyldig mot nästan hela besätttningen; äfven andre styrmannen tillhörde de lurade. Kaptenen sökte bemantla bedrägeriet: han sade nemligen, att han varit nödsakad att gå sålunda till väga, emedan det eljest skulle varit honom nästan omöjligt att erhålla besättning. Såsom den bästa godtgörelse lofvade han oss alla god aflöning. Detta sista yttrande gjorde mesta verkan, ty den utlofvade aflöningen tycktes i afseende å beloppet fabelaktig: öfverenskommelsen med vanliga matroser gälde 600 dollars för farten till Afrikanska kusten och derifrån till Cuba, hvarifrån enhvar skulle kostnadsfritt befordras till sin hemort; dessutom skulle hvar och en hafva rättighet att för sig sjelf taga i anspråk tvenne negrer, för att försälja dem på Cuba. Ehuru jag endast var matros, hade jag dock allt för mycket ny-engelskt blod i mina ådror att försälja mig till slafhandels-tjenare. Men i min nuvarande belägenhet kunde jag icke göra annat än visa mig skenbart beliten. Jag blef öfvertygad om att andre styrmannen hyste samma åsigter, som jag. Innan vi kommo till afrikanska kusten blef en mängd trädbråte förvandladt till ett slafdäck och allt förberedt till negrernes emottagande.. Man undvek på det sorgfälligaste att sammanträffa med andra fartyg. Flera slags flaggor från åtskilliga länder funnos ombord, för att vid tillfälle kunna upphissa den ändamålsenligaste. Afvenså hade vi ombord kanoner och ammunition, för att kunna vara i stånd att försvara oss, i händelse af ett anfall eller vid någon annan tillfällighet. Mary E. Smith landade vid Cap Padron på afrikanska kusten och intog genast en laddning slafvar. Men innan desse hunnit blifva riktigt instufvade, öfvergåfvo jag och andre styrmannen fartyget. Vi gingo til ett slaffaktori, eller Barracun, som man vanligen kallar ett sådant, åtta (engelska) mil söder om Cap Padron. Här föregåfvo vi, att orsaken till vår desertion vore den grymma behandling vi rönt af kaptenen på det fartyg vi lemnat. Mary E. Smith afseglade snart, och det var en lycka för oss båda, att vi icke läto hänföra oss af penningesnålhet; ty, efter hvad vi sedermera erforo, blef skonerten på höjden af Brasilien uppbringad af ett brasilianskt örlogsfartyg, samt kaptenen och besättning kastade i fängelse, der de ännu befinna sig. Den Barracun, hvarest styrmannen och jag blefvo mottagne sorterade under en hr Farr, hvilken var anstäld der såsom agent för ett stort handelshus i Lissabon. Kort efter min ankomst afled styrmannen. Jag dröjde der två och en half månad och faun under denna tid godt tillfälle att lära känna sättet, hvarpå negerhandeln bedrifves. Denna Barracun låg. liksom alla Barracuner vid Afrikas kuster, vid en plats, som så litet som möjligt var utsatt för att blifva observerad från sjön. Detta skedde för at hindra de långs kusten kryssande fartygen att upptäcka stället. Denne Barracun var plumpt uppförd och bestod af tvenne byggningar, den ena för de man iga negrerne och den andra för qvinnor och barn; hvarje afdelning var 400 fot lång och 30 fot bred, med ett mellanrum af ungefär 75 fot. Alltsamman lig på en liten höjd, på det att öfversvämningar, för hvilka landet i närhet af kusten är blottstäldt, icke skulle kunna förorsaka någon skada. Sidorna och taken voro betäckta med halm. I de båda rummen skola, enligt hvad man sade mig, stundom befinna sig ett tusen negrer. Antalet beror på lyckan att erhålla förråd af denna vara samt på de mer eller mindre täta besöken af slafskepp vid kusten. För att förskaffa sig desse negrer, är ett eget handelssystem organiseradt. Dertill bildas serskilda personer, hvilka icke hafva annat att göra än att otröfva omkring i landet och stjäla negrer. Desse föra de till Barracunen och erhålla derför knappar, calico, messings-armband, gamla gevär eller rom. Def pris, som beviljas för en stark och brukbar neger belöper sig till omkring åtta dollars, för qvinnor och barn till tre a fyra dollars, betalbara i varor. Barn under 6 år köpas icke. Begäret efter grannlåt och rom är hos dessa menniskor så stort, att föräldrarne försålja sina egna barn och männerna sina egna hustrur till slaffaktorerne. Under sitt vistande i Barracunen sammankedjas negrerne i hopar af åtta till tolf stycken. På hvarje neger sättes en ring omkring halsen, och vid dessa ringar fästas derefter kedjor, kvilkas länkar äro sammansvetsade. RNegrerne måste arbeta, men förblifva sammanlänkade under arbetet, som emellertid är ganska obetydligt Att till denna plats skaffa det nödiga dricksvattner kostade icke ringa möda, då närmaste drickbar: vatten befanns först på 3 engelska mils afstånd. Bö nor, ris och Maddock utgjorde negrernes förnämst; näringsmedel. Det sistnämnda är en rot, som växe der i trakten, och af hvilken man tillreder en soppa, som dock endast en neger kan förtära. Efte en eller två dagars uppehåll i Barracunen blifva ne grerne brännmärkte. Hvarje Barracun har sitt ser skilta brännmärke och utväljer sitt särskilda ställ Vanligaste plat sen är högra sidan af bröstet. Stundom sättes bränn märket på ena armen, eller på ryggen eller på lå ret, och verktyget härtill är alltid detsamma: ett glö dande jern med stämpel uti, liknande en poststämpel Under mitt vistande derstädes, försökte jag komm; till S:t Paul de Loanda, för att få tala med ameri kanske konsuln; men agenten tillät mig ej att lem na Barracunen. Ehuru han i början mottagit mi; vänligt, ändrade ban dock sednare sitt beteende mo mig. Han var en mörkhyad, listig Spanior; mai kunde omöjligen vinna hans förtroende och vågad icke ens tänka på att anförtro honom någonting. Jaj såg att han ögonskenligen betraktade mig med miss tänksamma blickar och sökte derför endast att frå mig afvända hans ovilja. Jag visste att han, om ja; retade honom, skulle med mig göra lika så litet om ständigheter, som med en neger. Han gick ständig rikt beväpnad, och under mitt vistande hos honor nedsköt han en neger för olydnad mot hans befall ningar. Efter två och en half månads förlopp kor ett slaffartyg till Cap Padron, landade ungefär ått mil ofvanför faktoriet, hvarefter kapitenen med nå gra man nedkommo för att köpa en laddning neg rer. Detta slaffartyg var ,Altivie från Newyork En laddning af 400 negrer upphandlades. Det pri man betalte för det kraftigaste folket var 60 dollars för qvinnor och barn betaltes 30 å 40 dollars. Her Farrå aftalade med kapitenen på Altivie, att ha sktknlla HKHaltant av var haao. — AAA