täckt af sär, dem det ständiga snörandet ej ens tilläter att läkas. Man behöfver ingen vidsträckt kunskap om menniskokroppens inre beskaffenhet, för att dock inse huru menligt snörlifvet måste inverka på respirationsorganerna, och att den mängd af olika sjukdomar, som uppkomma, genom hämmad förrättning i dessa organer, ständigt ökas. Under sådana omständigheter bör man icke förvånas då af Forsell i sin statistik lemnar den uppgift, att hvar 8de gift qvinna i riket går barnlös genom lifvet, att hvar 50:de moder dör i barnsbörd samt att hvar 35:te nedkommer med dödfödde foster. Att icke dessmindre flera herrskapshus än i dag räkna många barn, är en sanning, som dock ammor få draga halfva bördan af att vidmakthålla, ty den förnäma frun mägtar ej sjelf att undvara modersmjölken, som derföre måste pressas af bondens qvinna. Vi vilja ej längre framhålla den sorgliga skildring, för hvilken qvinnans fysiska uppfostran, som den nu bedrifves, lemnar ett så rikt ämne; men våga tro, att det redan anförda må vara nog att visa behofvet af en motståndskraft till det onda, som för närvarande menligt inverkar på qvinnans kroppsliga utbildning, och en sådan kraft eger gymnastiken, hvarföre vi våga påyrka densammas tillämpning äfven vid uppfostringsanstalter för flickor. Att man icke redan förut beredt flickor tillfälle att begagaa gymnastik, utan endast gifvit gossar denna förmån, är ieke underligt i ett land, der qvinnan i så många fall fått stå efter mannen i värde. Men allmänna meningen tyckes numera ogilla en så orättvis behandling, hvarföre man med skäl bör hoppas att blotta påpekandet af en orättvisa mot qvinnokönet i sjelfva uppfostran må vara tillfyllest att jemna vågskålen. Offentliga läroanstalter för flickor finnas inga i riket, med undantag af folkskolorna, men många enskilda flickpensioner finnas i hvarje, äfven af de mindre, städerna, och att börja med bör det vara vederbörande lätt, att, mot en ringa tillökning i den vid offentligt läroverk anställde gymnastiklärarens lön, bereda dessa pensionsflickor kostnadsfri undervisning uti gymnastik. I århundraden har man påyrkat införandet af kroppsöfningar jemte ungdomens andliga undervisning, i akt och mening att härda och stärka menniskoslägtet, men med ungdomen har man i detta som i många andra fall förstått blott gossar, liksom cj flickor funnes till, och sålänge en sådan glömska råder hos ett folk, skall dess sträfvan att medelst gymnastik vidmakthålla och utbilda hälsa och kraft vara sörgäfves. Om deremot gymnastiken göres gällande äfven vid flickors uppfostran, först då kan den bli af varaktig nytta, ty endast under detta vilkor kan den införlifvas med folket. Gymnastiken, meddelad åt uppvexande qvinnor, skulle icke allenast stärka och härda dem sjelfva till att bättre fördraga qvinnobekymmer, försköna deras kroppsliga yttre, och tillfölje häraf sätta dem i stånd att skänka landet välbildade och kraftiga söner, utan framförallt bibringa de blifvande mödrarne åtminstone något begrepp om fysisk uppfostraa, som de nu helt och hållet sakna, och såmedelst bortskaffa de många misstag, som mödrarne nu begå vid sina barns behandling i dict och beklädnad — en behandling som vore att anse afskyvärd om den icke hade ömhet till grund. Om således gymnastik skall bli af sannt värde för ett folk, må man icke glömma att meddela densamma äfven åt uppvexande qvinnor, dels för deras egen helsas skull, och dels för att bibringa dem bättre insigter att som mödrar fysiskt vårda sina barn. — Många mödrar hysa den föreställning att gymnastiken är lifsfarlig för deras barn; deras farhåga skulle bortdunsta, om de sjelfva i sin ungdom blifvit bekanta med dess natur. Qvinnorna deltogo i Grekernas gymnastik, hvilket måhända var en vigtig orsak till densammas långvariga blomstring hos dem, och den föll först när den urartade till öfningar, hvilka ej kunde tillhöra uppfostran, utan endast afsågo atlethers och konstmakares bildande; man kan således räkna gymnastikens fall från den tid, då den lemnade ur sigte öfningar, i hvilka äfven qvinnor kunna deltaga. I sammanhang härmed vill H. T. godtgöra en försummelse, att den nämligen icke fästat uppmärksamheten på det institut för simlärarinnor, hvilket blifvit bildadt i Jönköping och hvarifrån sådane kunna erhållas för hvarje kommun, som eger badhus och simskolor för sin qvinliga befolkning. Stockholm och flera andra städer hafva begagnat sig häraf. Göteborg saknar ännu en i sanitärt hänseende så nyttig inrättning som ett badhus, hvilket afgiftens billighet kan tillåta qvinnor äfven af den fattigaste klassen att oftare begagna. De måste antingen bada under öppen himmel eller försaka badets välgörande verkningar; att de välja detta sednare, torde ej förtänkas dem. H. T. är öfvertygad, att ett sådant badhus skulle i pekuniert hänseende bära sig, men äfven om så icke vore, borde detta icke afhålla kommunen från att inrätta ett eller flera sådane. pu Herr Santesson slutar med en uppmaning, hvaruti väl många förena sig, till skolmän och läkare att hos majestätet och nationens om: bud begära gymnastikväsendets lämpliga anordning öfver hela riket. II. T. vill härmed förena en uppmaning till hvar kommun i sin stad, att oberoende af åtgärder från högre ort hvilka länge torde vänta på sig, göra något för det vigtiga ändamålet: ungdomens, cen qvinligas såväl som den manligas fysiska uppfostran. —l, —